Hösten med sin kyla och sitt mörker har kommit. Jag erkänner direkt att jag är en vårmänniska. Våren med sina dofter, färger, ljus och värme. Vintern är bättre än hösten. När snön kommer blir det ljusare och lite fluffigare. Snö, skynda dig!
Min behandling för mina diagnoser tuffar på. Blodprover och doshöjningar om vartannat. Tålamod är nyckelordet. Jag väntar på en plats för patientutbildning, vilket jag med intresse ser fram emot.
Jag har läst så många berättelser från andra som mår dåligt och som känner sig dåligt behandlade eller otillräckligt behandlade i vården. Jag har kanske haft tur och ofta fått träffa rätt person på rätt plats. Jag kör alltid med vidöppna kort i alla tillfällen, det kanske har hjälpt mig. Hur kan dom annars hjälpa mig om jag inte ger dom hela bilden? Jag menar inte att förringa någons erfarenheter utan att ge dom detaljer som man själv kanske inte tror kommer vara dom till nytta. Dom är utbildade proffs, ge dom förutsättningar att vara just proffs. Det är ändå ett teamwork det handlar om.