Jag står med mina nyinköpta blommor i händerna och tittar på krukorna vid mina fötter.
Jag har inte den blekaste aning hur jag ska få ihop det. Jag vet inte vilken blomma som ska ner i vilken kruka.
Jag kan inte sätta saker i sammanhang och dra slutsatser. Någon har dragit ut sladden till hjärnan. Arbetarna har släckt ner och gått hem.
En tyngd har sänkt sig över huvudet.
Efter barnkalaset i söndags har jag idag 5 dagar senare känt att hjärndimman släppt!
Den var ett kul kalas men kombinerat med lite annat som varit för mkt för min hjärna.
Mina barn är den största drivkraften för mig att bli frisk. Anledningen till att jag äter, vilar, rör på mig som jag gör söker information och tar hjälp.
Jag vill att de ska ha en frisk Mamma som orkar!
Jag hoppas av hela mitt hjärta❤️ att de snart ska få det.
Det här skrev jag ner för knappt ett år sedan. Nu står jag här igen med mina krukor och tänker tillbaka. Jag orkar lite till lite mer denna våren. Det går fortfarande framåt. Fruktansvärt långsamt. Men framåt. Får se hur det går efter det där barnkalaset. Corona har gett mig en liten ursäkt att dra ut på det…
Ta hand om er!
Varma hälsningar Cecilia