Händer just nu2019-10-03T08:49:48+00:00
2203, 2021

”Stigmatisering innebär att en grupp, som anses avvika från normerna och betraktas som mindre värda i samhället, pekas ut och förknippas med negativa stereotyper. Detta kan leda till ett sämre bemötande och diskriminering”  Folkhälsomyndigheten

Det här året vill Riksförbundet Balans lyfta stigmatisering. Vad är stigmatisering och hur ser det ut i samhället när det kommer till stigma och psykisk ohälsa.
I och med detta bad vi Erik Rådström som är ordförande i Balans Stockholm, att i sista inlägget för ”I Fokus” fritt få berätta om hur han upplever stigmatisering.

Kunskap Acceptans, Gemenskap och Självkänsla

Största orsaken till stigmatisering upplever jag är bristen på kunskap och liten erfarenhet av vad psykisk ohälsa står för. Många, alldeles för många, har en förutfattad mening om vad psykisk ohälsa är och beror på.
Orsaken är att vi i alla tider har behandlat den som inte håller sig inom samhällets genomsnitt genom att peka ut eller stöta bort dem. Största orsaken till detta beteende har varit rädsla och oro.
Med oron och rädslan kommer frågorna och påstående som dessa; Vad är detta? Förstår inte! Kan detta drabba mig och mina närmaste? Vad händer då? Hur ska vi förhålla oss till detta?
”Man ” håller en hög fasad där vi inte medger att detta finns i vår närhet och får inte finnas i ”vår familj”. Men så är det ju inte!
Alla, och då menar jag alla, kan drabbas mer eller mindre av psykisk ohälsa.

Som anhörig är det många gånger svårt och tufft att hantera det stigma som möter oss i samhället.
Att omgivningen dömer så fort och bestämt. Utesluter och undviker för att de inte vågar komma nära. Det är svårt när den som är nära, inte ger tillit och förtroende till den som drabbas. Och som anhörig känns det mycket svårt, när den man älskar och står så nära, kommer på undantag. Det blir dubbelt så tungt när den närmaste hamnar i denna situation. När gamla vänner och kompisar, släkt, arbetskamrater tar avstånd och undviker familjen.

Men jag tror på en väg här för att lösa detta, även om den många gånger är tuff och känslosam;
Var uppriktig. Tala om hur det är, vad som händer och inte händer. Ge kunskap och klarhet så blir inte det något som skapar rädsla och blir överdrivet och uppschåsat.

För att på ett försåtligt sätt kunna förklara vad bipolaritet är, har jag jämfört det med diabetes och vad som händer med en person som drabbas av diabetes. Diabetes vet nästan alla vad det är. En ofta livsvarig och i många fall allvarlig sjukdom. Men det är numera en sjukdom som många lever med, i många lyckliga år, genom att sköta sig och få bra vård. (Här vill jag tillägga att jag har stor respekt för de som drabbas hårt av diabetes och inte kan leva ett normalt liv.)
När vi i samhället numera talar om diabetes är det numera inte lika stigmatiserat som det har varit och är kring psykisk ohälsa. Varför då?
Jo, i många år har det förklarats och informerat om diabetes. Hur du kan bli friskare som drabbad, hur du undviker sjukdom mm. Det finns säkert flera exempel på somatiska sjukdomar och fysiska handikapp som har blivit avdramatiserade och inte upplever samma stigma längre.

Som psykisk ohälsa. För visst är det så att vi har en lång väg kvar att informera och riva ner fördomar. Men skam den som ger sig! Att Balans är på rätt väg och att vi alla kan hjälpa till att höja farten och nå framgång ser vi hela tiden i det vi gör. Jag känner så många gånger hur positivt det är att kunna ge kunskap om diagnoserna vi företräder. Det blir oftast ett positivt gensvar och många fler frågor. Som avslutas med en förståelse och förhoppningsvis acceptans.

Men det finns tillfällen då det känns svårt. Exempelvis när komiker i tv-program ska försöka sig på att skoja om den som är bipolär. Och gör det till något som ska vara underhållande!? Eller i andra program där det beskrivs hur många i dåligt psykiskt tillstånd köper och skuldsätter sig. Vore betydligt bättre om den programtiden fick ägna sig åt att förklara hur psykisk ohälsa kan skapa ett tungt och svårt leverne. Nej, jag tycker inte att det är okej att driva med psykisk ohälsa. Skulle aldrig gå att göra med andra handikapp och somatiska sjukdomar.

Men nu går vi på den positiva linjen! Vi har en viktig uppgift att krossa stigmatiseringen kring psykisk ohälsa och vi är på rätt på väg. Jag tror på att vara mer uppriktig och våga berätta för fler hur det verkligen är. Sprida kunskap på ett lättförståeligt och odramatiskt sätt. Så här är det! Så här lyckades vi!
Jag gillar kampanjen ”Våga fråga”. Det som har varit så svårt att tala om vid suicid har nu blivit lättare när vi får veta att vi kan rädda liv om vi vågar fråga. Förr var det så att vi inte skulle ”väcka ” eventuella självmordstankar. Men nu när vi har kunskapen så vågar vi fråga. Räddar liv och undviker tragedier.

Kampanjen som Hjärnkoll drog igång för ungefär 10 år sedan, där de berättades att psykisk ohälsa kan drabba alla, var förlösande. Den fastslog att 25 % har haft eller har psykisk ohälsa och att 75% lever nära någon som är drabbad. Ja men då är det ju nästan alla tänker säkert många. Då vågar jag ju  också ”gå ut” med att det gäller även mig och min familj. Rädslan för att söka vård minskar och förståelsen för den som är drabbad ökar.
Så lått oss vara så tydliga och kämpa på med vårt budskap och söka ett liv i Balans!

 

Erik Rådström, Balans Stockholm

 

1503, 2021

Annika engagerar sig som samtalsledare

Foto: Annika Wiener

Annika Wiener är en av de 4 personer som leder samtalsgrupp i Stockholm. Att hon själv gick med i en samtalsgrupp för många år sen blev det som ledde fram till att hon idag vill bidra på liknande sätt.
– Det betydde mycket för mig att jag kunde prata öppet om mina känslor i gruppen. Jag känner fortfarande en stor tacksamhet inför det.

 

Vad är det viktigaste för dig med att vara samtalsledare?
-Jag vill ge styrka till gruppen och försöka ge deltagarna tillfälle att verkligen ta fram vad de känner och vill prata om. Deltagarnas behov går först. Vi går inte efter någon given mall även om det såklart finns en struktur. Just nu är det kanske extra viktigt med samtalsgrupper då ensamheten vuxit på grund av pandemin, när läkarbesök och andra kontakter blivit färre.

Varför tycker du att man ska delta i en samtalsgrupp?
-Det är viktigt att få prata med personer som har liknande erfarenheter som en själv. Det kanske inte är de närmaste man kan prata helt öppet med utan det kan verkligen göra skillnad att tala i grupp om sina känslor, upplevelser och erfarenheter. Det vittnar deltagarna om. Känslan att inte vara ensam i sin situation, andra som förstår hur det kan vara och hur man känner sig. Men också att det kan vara väldigt olika från person till person. Det är skönt att få prata utan att bli bedömd, få råd eller bli kommenterad. Ibland behöver man bara att någon lyssnar och i en grupp kan man få förståelse och gemensamt tala om och dela med sig av möjliga strategier och lösningar. Det är dock viktigt att man har respekt för varandras olikheter och att det som sägs stannar i gruppen.

Vad finns det för för- och nackdelar med att träffas digitalt?
Jag ser både för- och nackdelar med digitala möten.
Det första man tänker är ”Går det här verkligen? Har folk datorer, klarar de det tekniska?”, men det har gått jättebra. Däremot kan det vara svårt för deltagarna att hitta en plats att sitta på; dels på grund av störande ljud men också om en närstående är i närheten och det då kan vara svårt att få ro att prata fritt och ostört.
En fördel är att det sparar tid från att fysiskt ta sig till en lokal vilket gör att det blir mindre stressigt men också billigare då man slipper eventuella resekostnader.
Det som kan vara lite svårare att uppfatta och ta tag i är om någonting händer i gruppen. Att det blir extra jobbigt för någon tillexempel. Då kan det vara svårare att nå fram och agera som man skulle ha gjort vid ett fysiskt möte. Deltagaren får också lättare att gå undan och dölja känslor som uppstår vilket är synd då gruppen är där för att stötta varandra vid just sådana tillfällen.
I det stora hela tycker jag att mötena fungerar väldigt bra. Det blir fina samtal och de skriver till mig att det känns värdefullt. Trots att vi bara ser varandra i en liten ruta så upplever jag att alla deltagare är med och verkligen bidrar till en fin stämning.

 

Är du intresserad av att bli samtalsledare på din ort? Kontakta respektive lokalförening här>>

 

 

Mariah Levicsek,
Riksförbundet Balans

 

803, 2021

3 korta till ordföranden

Foto: Erik Rådström

Erik Rådström är ordförande i Balans Stockholm och har suttit på posten i snart 5 år.

Vad är styrkan i er förening?
Det är ett härligt ”gäng”. Vi har några anhöriga och drabbade som vill engagera sig, men visst hade vi kunnat vara fler.

 Hur håller ni balansen tillsammans?
I föreningen gjordes en överenskommelse att kunna tala öppet och stötta varandra när det blev tungt och risk för exempelvis konflikter. Vi utgick från tanken med ”Krisplan” som vi döpte om till ”Trivselregler”. Det har gjort att vi kan mötas i en bra dialog och har kunnat stötta varandra utan att det blir personlig kritik. Att vi får fråga varandra hur vi mår och mötas i tid innan det uppstår djupa konflikter.
Vi kom också överens om att det är helt ok att tacka nej och ”passa” om det är så att man blir trött och inte kan ta flera uppgifter i verksamheten. Vi applåderar ett nej, så att alla känner att det är ok utan att få dåligt samvete. Grunden är att inte någon ska ta på sig för många uppgifter och sedan ” gå i backen ” för att det blev för mycket. Bättre att vi gör några bra saker istället för att misslyckas med många. Vi har också försökt dela upp uppgifterna emellan oss och beslutat att man inte har mer än två uppdrag förutom styrelseuppdraget.
Många sprider glädje, värme och omtanke och det är viktigt för att hålla balansen tillsammans.

Vad betyder Balans för dig?
Föreningen Balans har betytt och betyder mycket för mig och min familj. Varje dag med Balans ger mig så mycket av dessa 4 gyllene ledord;  KUNSKAP, INSIKT, ACCEPTANS och GEMENSKAP. Att dela med sig är en ”kick” i sig och jag möter så många som ger mig så mycket kraft. Vi ger och får av och till varandra.
Vi har ett perfekt namn på vår förening, som håller fram balans i livet. Viktigt för alla men ännu viktigare för de med diagnoser och deras anhöriga. Det skulle annars inte gå att komma framåt.
Innan jag blev medlem i Balans har jag haft glädjen att jobba med hälsa och friskvård och insåg då att balansen mellan vila, kost, fysisk aktivitet och kropp/själ är otroligt viktig. Allt utifrån dina egna förutsättningar. Tyvärr är det rätt vanligt idag att exempelvis personliga tränare föreslår genvägar som ”träna till max och kör dig helt slut”, eller kostrådgivare som föreslår endast diet, men då blir det obalans och kropp och själ säger ifrån. Och då ofta med bakslag där det blir negativa konsekvenser som smärta, skador, utmattning eller i vissa fall psykisk ohälsa.
Ta allt i lagom takt i Balans!

 

Mariah Levicsek, 
Riksförbundet Balans

 

 

103, 2021

Balans Stockholm

Foto: Marianne Flynner

Balans Stockholm har funnits sedan 1997 och är en av de ursprungliga Balansföreningarna. De har nyligen fått en nytt kansli  i Björkhagen där de delar lokaler med Riksförbundet Balans och OCD-förbundet.

Marianne Flynner har arbetat på Balans Stockholms kansli i drygt ett år och hon säger att verksamheten i Stockholm snarare har gått upp än det motsatta under pandemin.
– Samtalsgrupperna som har blivit digitala har gått över förväntan. Det är nog något vi kommer att fortsätta erbjuda även efter pandemin, säger hon. Men visst saknar man det fysiska mötet, det är ju svårt att ersätta.

Som medlem i Balans Stockholm erbjuds du en variation av aktiviteter som exempelvis samtalsgrupper och föreläsningar. Mycket av verksamheten har digitaliserats på grund av pandemin, men utomhusaktiviteter har ändå gått att genomföras.
-Våra promenadgrupper har varit jättelyckade under pandemin. Kanske för att de ersätter de fysiska träffarna lite grann, säger Marianne.

Förutom att anordna medlemsaktiviteter arbetar Balans Stockholm intressepolitiskt och arbetar idag på ett förslag om obrutna vårdkedjor som ska lämnas till Region Stockholm. Balans Stockholm efterfrågar en långsiktig vårdplan som innefattar uppföljning av patienten med exempelvis socialtjänst och SIP.
-Sedan pandemin bröt ut har vi tagit emot 130 stödsamtal vilka ger ett jättebra underlag rent intressepolitiskt. En direktrapport från verkligheten som visar på vad som fungerar och vad som inte fungerar. För mig är det också väldigt meningsfullt att på det viset bidra i samhällskrisen, säger Marianne.

Närmast i Balans Stockholms kalender följer ett årsmöte och ett par föreläsningar.
Mer info hittar du på deras hemsida  https://balansstockholm.se/

Mariah Levicsek, 
Riksförbundet Balans

 

Till toppen