Den har blivit till en inspirerande kraft som genomsyrar hela hans liv.
Ångesten som Sune Hallsten levde med i många år blev till musik när han vägrade låta sjukdomen vinna.
– Jag hämtar inspiration från den, det blir musik som betyder något, säger han.
Under 2018 släppte Sune Hallsten sin första EP. Musik skapad under en tid när ångesten var som mest påtaglig.
– Jag började skriva egen musik under gymnasiet. Jag har en låt ”Hur tystnad låter” som är skriven under en ångestperiod, säger han.
När koncentrationen är som störst, när musiken ljuder, då får inte heller ångesten plats. Då släpper den, den försvinner förklarar han.
Sune Hallsten är 23 år och bor med sin bästa vän i Bohus precis utanför Göteborg. Musiken är ständigt närvarande och efter den första EP:n väntar nu en större satsning.
– Det kommer ett album nästa år, det blir bättre än EP:n. Men resten är hemligt än så länge, säger han.
Det är en telefonintervju men genom mobiltelefonerna hörs hur Sune ler när han berättar hur han ibland stannar upp bara för att reflektera över att han i dag mår bra.
– I dag skulle jag säga att jag inte har någon psykisk ohälsa. Men jag tar det inte för givet. Jag måste fortfarande ta hand om mig för att fortsätta må bra, säger han.
Ångesten slog till första gången när Sune gick på mellanstadiet i årskurs fem. Då var han elva år. Det startade som ett illamående, nervositet och det där med sociala tillställningar blev för jobbigt.
– Jag hade ingen ätstörning men måltiderna blev jättejobbiga. Jag fick knappt i mig någon mat eftersom att jag hela tiden var illamående och rädd att jag skulle kräkas. Det bara snurrade och ångesten tog över, säger han.
Då förstod han inte att det var ångest han kände. Efter ett par månader började han att må bra igen och några större reflektioner över hur han hade mått och varför gjorde han inte.
Tre år senare, när han var 14 år, slog ångesten till igen och den här gången blev det mycket värre.
– Då började jag förstå att det var något psykiskt.
Han beskriver det som att han ramlade ner i en djup grop och att han bara var tvungen att ta sig upp igen.
– Jag började testa meditationer och affirmationer och jag läste allt som handlade om självhjälp, säger han.
Ångesten och alla rädslor började sakta försvinna och när högstadiet var över mådde Sune bra.
När Sune började gymnasiet rullade livet på. Han bytte skola och kom in på en musikinriktad
gymnasieutbildning och började träffa nya människor.
– Jag utvecklades mer som en person och fortsatte att utmana mig själv hela tiden säger han.
Men som en mild viskning i bakgrunden kom ångesten smygandes tillbaka. Till slut blev den omöjlig att ignorera.
– Det gick väldigt fort. Jag fick kämpa mig upp ur sängen varje morgon.
Sune berättar hur hans liv, hela hans vardag blev till ett helvete. Ett helvete som han själv hade skapat. Att äta, träffa människor, att göra allt han tidigare gjort utan problem blev nästan omöjligt.
Han sökte upp skolans kurator och gick till ungdomsmottagningen för att få hjälp.
– Att jag faktiskt tog mig dit, till kuratorn, var nog det som hjälpte mig mest. Inte att jag var där utan att jag faktiskt tog mig dit. Valet jag gjorde, säger han.
Han vet inte säkert vad det var som gjorde att ångesten dök upp när den gjorde det. Men han tror att den kan ha bottnat i en negativ självbild.
– Så länge som jag inte tog itu med mig själv och grunden till problemen kändes det alltid som att ångesten låg och pyrde under ytan, redo att komma tillbaka. Den var något jag fruktade, även de perioder då jag mådde bättre. Den känslan har jag inte idag.
Det tog två år innan ångesten försvann. Två år av ständig ångest och oro. Två år av utmaningar och acceptans.
– Jag skulle nog säga att acceptansen för min ångest har varit det viktigaste för att jag skulle må bättre. Att acceptera att jag kan få ångest och att acceptera att den får vara där. Saker kommer att hända men jag tror inte att jag kommer må så där dåligt igen som jag gjorde på gymnasiet, säger han.
När Sune mådde som sämst blev det musiken som fick honom att ändra fokus.
– När jag går in i musiken släpper all ångest, det blir min drivkraft till att skapa musik.
Musik som blev till hans första EP.
– Jag mår bra i dag men det betyder ju inte att jag kan sluta jobba med mig själv. Jag måste hela tiden jobba på att må bra.
I dag uppträder Sune inför stora publikhav och medverkar titt som tätt i media. En verkligheten som var helt omöjlig under den tiden han mådde som sämst.
– Jag utmanar mig själv hela tiden och visar för mig själv att jag klarar av det. Ångesten kommer alltid vara en del av mig och jag är tacksam för att den finns.
Du säger att du är tacksam för din ångest, det låter väldigt klyschigt.
– Ha ha ja det gör det och det finns säkert de personer som läser det här som tycker att jag inte vet vad jag pratar om för att jag är så ung. Men klyschor finns ju av en anledning. Och det har faktiskt lett till många bra saker, exempelvis att jag har blivit bättre på att uttrycka mina känslor. Jag har tvingats komma till många insikter om mig själv, säger han.
Johanna Höst
Kommunikatör
Riksförbundet Balans