Vid två tillfällen i juli månad skall jag föreläsa inför två grupper med anhöriga digitalt. Jag skall prata utifrån mitt patientperspektiv. Samtidigt som jag har en erfarenhet av en anhörig roll.

Jag tänker inleda med frågan.

FÖR VEM ÄR DET SVÅRAST NÄR MAN DRABBAS AV EN SJUKDOM? FÖR DEN SOM ÄR SJUK? ELLER FÖR DEN ANHÖRIGE?

Detta är självklart individuellt och finns inget generellt svar. Frågan kan upplevas provocerande. Men frågan väcker mycket tankar och gör att vi funderar en del. Mitt svar är: den som drabbas, men man får inte glömma anhörig rollen att stå jämte och ”se” på utan att kunna få ha inflytande eller kunna få ge av sin omsorg. Det är inte heller enkelt. Men viktigt att belysa och vi får insikter och kunskap när vi pratar om det.

Förhållandet mellan patient och anhöriga kan vara en fin relation, men det kan också vara oerhört laddat av oro, ångest och en massa rädsla.

Oftast så vill anhöriga väl, det har jag alltid utgått ifrån. Men det kan också bli en ohållbar situation.

Jag har många gånger tänkt undrar hur vår situation med anhöriga hade varit om vi inte ”drabbats” av det vi gjort. Det kanske inte är så mycket att spekulera i det är som det är och det fungerar bra men det hade säkert varit annorlunda.

Det handlar om respekt, att inte ”trampa någon på tårna” att inte ”ta över” att låta den sjuka/ sjuke få ta ansvar, kunna vara delaktig inte se till att sina egna behov tillfredställs i första hand av den anhöriga/ anhörige.

Det här är inte enkelt. Och orsaken till olika handlingar är givetvis oftast rädslor och oro som eskalerar. Vilket är fullt naturligt det kan ju finnas en massa trauman i minnet.

Jag kommer även att prata om när man tillhör psykiatrin då man har möjlighet som patient att låta sina anhöriga få tillgång att kunna höra av sig till mottagningen om de känner stark oro inför personens tillstånd. Samsjuklighet är lätt att hamna i. Hur mycket krav vågar man ha på sin ev. partner, dotter, mamma eller arbetskamrat. Skuld och skam. Vad för hjälp har man rätt att få eller att kräva?

Att våga ifrågasätta som patient eller anhörig utan att känna skam.

Så mycket intressanta frågor att ta upp och belysa. Det kommer att ge utrymme för mycket frågor och funderingar under föreläsningen detta ser jag fram emot att vi skall kunna utbyta erfarenheter och förhoppningsvis gå starkare därifrån. Samtidigt så kan det väcka mycket oro och svåra minnen. Men med bra verktyg kan vi hantera detta också.

Detta får bli mitt sista inlägg i sommar men om inget annat blir bestämt så kommer jag tillbaka och skriver i september.

Nu skall jag fokusera på att tömma ett hus och snart köra flyttlass. Vi håller på att renovera en modell större hus med hjälp av ett flertal ihärdiga hantverkare. Det krävs mycket engagemang. Men det fungerar bra som sagt:

” att ha djup ångest är i jämförelse med att ha tre heltidsarbeten” nu har jag inte tre heltidsarbeten men jobbar mycket och mår bra i själen= det är prima.

Ha nu alla en underbar sommar så ”träffs” vi i september.

 

/A