Efter sin sjukskrivning valde hon att omgående berätta för sin chef om sin bipolära sjukdom.
Ett beslut som gett Rebecka Senior en stöttande, förstående chef på en arbetsplats utan stigmatisering.

– Min erfarenhet är att jag aldrig blivit negativt bemött, säger Rebecka.

Rebecka fick sin diagnos, bipolär sjukdom typ 2, för fyra år sedan. Efter gymnasiet insjuknade hon flera gånger i depressiva skov men fick diagnosen först 2018 när hon blev inlagd på sjukhus.

– Jag kommer ihåg att jag ringde min chef när jag hade blivit inlagd för att berätta att jag inte skulle komma på jobbet dagen därpå. Jag berättade inte då att jag har bipolär sjukdom men jag tror de förstod, säger hon.

Rebecka arbetar som sjuksköterska på dialysmottagning på södersjukhuset i Stockholm. När hon fick diagnosen bipolär sjukdom valde hon ganska omgående att berätta för sin chef. Ett beslut som hon tror har gjort att hon fått förståelse och omtanke från kollegor och chefer framför oförstående och stigmatisering.

– Jag kan prata helt öppet om det. Sen har jag ju en fantastisk chef. Efter att jag var inlagd berättade jag för henne att jag har bipolär sjukdom. Hon sa då att ”Då får vi jobba kring det, det viktigaste är att du och din dotter mår bra”, berättar Rebecka.

Hon tar tiden efter hennes sjukskrivning som ett exempel.

– Jag började jobba 25 procent och ökade på arbetstiden succesivt. Min chef var då väldigt mån om att jag inte skulle stressa för mycket och påpekade att det viktigaste var inte hur mycket jag jobbade utan att jag överhuvudtaget var där. Mina arbetsuppgifter var då anpassade efter vad jag klarade av. Hon investerar i mig och förstår att om jag mår bra då kommer jag stanna kvar.

Hur är det att ha en chef som är på det sättet?

– Det betyder allt. Bara det här att jag kan gå in till henne och berätta att jag inte mår bra. Jag kan öppna mig för henne. Men det är inte så att vi är bästa polare för det. Hon håller sin professionella roll gentemot mg men hon lyssnar. Genom att jag är öppen får hon en bättre förståelse för mig i stället för att hon ska gå omkring och gissar. Men jag tycker ändå inte att hon har särbehandlat mig på något vis.

Rebecka har själv insett när jobbet har blivit lite för mycket. Hon berättar om ett tillfälle i våras när arbetet började påverka henne negativt på grund av stress och för många arbetsuppgifter. Hon bad då om att tillfälligt få gå ner i tid.

– Jag fick då vara ledig en dag i veckan i fem veckor och fick verkligen möjlighet att återhämta mig. Jag tycker man även har ett eget ansvar och våga prata om sin diagnos. Jag tror att det är på grund av att jag är så öppen med det som jag får så mycket förståelse.

Du har i dag en chef som är mån om hur du mår och ser till att du kan prestera bra trots att du har en diagnos. Vad skulle du vilja säga till de chefer som antingen är rädda för att de har en anställd som har en psykiatrisk diagnos eller som inte vill anställa en person på grund av att personen har en diagnos?

– Om det är en person som jobbat en tid och som chefen redan känner, hoppas jag chefen är tolerant och tänker till. Chefen måste fråga sig hur den anställde presterat tidigare och ta det i beaktande. Vill man anställa en person som man vet har bipolär diagnos tycker jag man ska behandla hen som vid vilken nyanställning som helst. Om personen har bra kvalifikationer och referenser ska man gå på det. Sist tycker jag man ska läsa på och inte vara rädd att fråga personen i fråga. Det okända är oftast det som skrämmer.

Johanna Höst
Riksförbundet Balans