I lördags var jag och sambon med goa vänner på restaurang- och teaterbesök inne i Sthlm City. Vi såg Rain Man på Oscarsteatern med fantastiska Robert Gustafsson och Jonas Karlsson med ensemble.

En uppsättning jag har velat se sen de spelades första gången 2013 med samma radarpar, men som aldrig blev av då.

När våra vänner undrade om vi ville gå och se den med dem så tvekade jag inte en sekund även fast jag vet att jag kommer krascha efteråt. Vissa saker måste jag få göra även om det kostar på.

För att jag överhuvudtaget skulle orka att genomföra detta så var jag tvungen att ta det extremt lugnt innan så jag grundade med mycket vila och återhämtning samt att sambon hade bokat bord på en restaurang bara ett stenkast från teatern – allt för att underlätta för mig.

Nu har vi väldigt fina vänner som förstår min situation och när de kommer med erbjudandet att vi ska åka med i deras bil istället för att åka kommunalt till och från city så tackar jag tacksamt ja.

Vi hade en mycket trevlig middag med god mat och dryck som följdes av en lugn skön promenad bort mot teatern. Nu kom vi dit i god tid så istället för att behöva stå bland alla andra teaterbesökare i entrén slank vi in på ett lugn liten mysigt ställe och unnade oss en drink efter maten. Där satt vi samtalade en stund lugn och ro.

Tjugo minuter innan föreställningen ska börja sneddar vi gatan och kan lugnt gå in i entrén och hänga av oss i garderoben och sen gå direkt upp på parkett och sätta oss på våra platser.

Föreställningen var helt fantastisk med proffsiga skådespelare och skickligt gjorda scenbyten och jag njöt fullt ut.

Helt plötsligt är det paus och vännerna har förbeställd ett bord med förfriskningar som väntar i foajén. Nu vet jag inte om det var medvetet val eller en lyckosam tillfällighet men vårat bord stod lite avsides i foajén så jag slapp utsättas för det värsta sorlet av röster och mingel av andra teaterbesökare.

Dags för andra akten och vi återvänder till parketten och våra platser.

Robert Gustafsson gör en fin och trovärdig tolkning av sin rollkaraktär Raymond Babbit ,den autistiske och savante storebrodern, och hans klockrena samspel med Jonas Karlsson ,den yngre och till en början ganska så dryga brodern Charlie, är underbar och det märks att hela ensemblen samarbetar för att lyfta fram detta radarpar. Två av de andra skådespelarna spelar tex tre olika karaktärer var.

En riktigt härlig ”Feelgood”- föreställning, baserad på den kända filmen ”Rain Man” från 1988 med Dustin Hoffman och Tom Cruise, som jag varmt kan rekommendera alla att se.

När föreställningen slutar är jag så uppfylld av endorfiner att jag lätt skulle kunna se den en gång till ,men när vi kommer ut på gatan efter att karlarna hämtat våra ytterkläder i garderoben, kommer verkligheten ikapp mig och jag känner hur slut jag är. Då är jag extremt tacksam att vi enbart har några hundra meters promenadavstånd till bilen för vidare färd hemåt ända fram till ytterdörren.

Omtänksamma vänner är guld värda och jag har turen att ha några stycken riktigt fina guldklimpar.

Väl hemma placerar jag mig i soffan bara för att få landa en stund innan jag kraschar i sängen. Det tar ett tag innan jag somnar då hjärnan går som på högvarv.

När jag skriver detta är det Söndag förmiddag, dvs dagen efter, och jag har fortfarande inte kommit ur sängen. Det är som att gårdagen sugit musten ur mig och jag är som i ett vakuum.

Huvudet susar och jag kan faktiskt känna hur överarbetad min hjärna är av alla gårdagens intryck. Kroppen värker och huvudet spränger och det känns som om jag har manglats sönder. Har en lite starkare illamående känsla än vanligt och yrseln är även den lite mer påtaglig.

 

Jag kommer inte ihåg så mycket av föreställningen just nu men jag har programmet till hjälp att återfinna och lappa igen mina minnesluckor av mitt härliga teaterbesök. För oavsett hur dåligt jag mår idag så var gårdagens sociala evenemang värt det – alla gånger om!

Just nu i min UMS och hjärntrötthet dräneras jag på energi i allt jag gör oavsett om det är tuffa, jobbiga och svåra situationer eller som lördagens helt underbara evenemang med goa vänner och underbar underhållning.

Det enda skillnaden som gör att jag härdar ut ”bakslaget” är om det var värt det eller inte och detta var definitivt värt det!

 

Tack för att du läste min text, Maja.