Vi stannade i Mount Laguna en dag och vilade upp oss ordentligt. Efter den hemska vandringen i regnet på väg dit, när jag på riktigt var nära att få hypotermi, så var vi inte så taggade på att ge oss ut. Vi bestämde oss för att bara köra på, trots att vädret inte var på topp. Vi gick ungefär två mil innan det var dags att göra camp för natten. Vi lyckades inte hitta några bra platser att resa våra tält, men vi snubblade över en rastplats med några stora gräsytor. Vi såg skyltar att man inte fick tälta där, men vi var utmattade och kalla och regnet hade återvänt så vi beslutade att tälta där ändå. Ingen kommer vara så elak att de kör bort oss när vädret var som det var.
Det var en hemsk natt. Det kändes som att vinden blåste rakt genom tältet och jag huttrade i min sovsäck hela natten. Jag tror inte jag sov mer än 45 minuter den natten och på morgonen förstod jag varför. Det var inte bara regnet, vinden och kylan som höll mig vaken hela natten. Jag hade också glömt att ta min medicin, vilket gör det i princip omöjligt för mig att somna…
Vi gav oss ut igen och hade en fantastisk dag med de bästa utsikterna vi fått dittills på vandringen. Sista två timmarna den dagen var det nedförsbacke hela vägen, vilket är härligt för flåset men desto jobbigare för knäna. Vi tog oss ner till en vacker campingplats med utsikt över en dal med berg som tornade upp sig i horisonten. Det regnade inte och vi hade en fin kväll tillsammans med våra nya vänner Tom och Steve. Innan läggdags berättade Tom varför det var förbjudet att tälta i den parken där vi tillbringat den föregående natten. Tydligen bor det ett mountain lion i närheten… WOW! Tur att den inte kände för att besöka oss i natten. Sedan den dagen kallar vi den campingplatsen för ”Hill Kitty park”. Vi kallar mountain lions för ”Hill Kittys”, för att de ska låta mindre läskiga och livsfarliga.
Nästa dag tog vi oss upp strax innan 07 och började gå mot den lilla staden Julian. Där finns nämligen ett café som bjuder alla hajkare på gratis paj. Julian ligger uppe bland bergen en bit bort från leden, så vi liftade dit och mumsade i oss paj och checkade in på ett hotell för att tvätta och ta en välbehövlig dusch.
När vi kollade vädret såg vi att en snöstorm skulle rulla in de kommande dagarna och vi bestämde oss för att vänta ut det. För att inte bränna alla pengar på hotellkostnader tog vi kontakt med en så kallad ”trail angel”, som helt enkelt är en person som hjälper hajkare längst vägen. Vi kom i kontakt med Robin och Mark. Ett underbart par som bor strax utanför Julian. De har ett gästrum där vi fick sova och de bjöd oss på mat och så många skratt.
Den första kvällen vi skulle bo hos Robin och Mark så gick en shelter in place-order ut som gäller hela Kalifornien. Det betyder kort och gott att alla ska hålla sig hemma. Vi visste inte vad det skulle betyda för vår fortsatta vandring och det blev inte många timmar sömn den natten heller.
Fortsättning följer…
Kram,
Alexandra