Mitt namn är Malin Jönsson.

Jag bor i Töreboda, är 33 år och har diagnosen ospecificerad bipolär sjukdom.

Under många år har jag levt med psykisk ohälsa. Min ”resa” började i åk 7. Under min skoltid har jag alltid varit tystlåten. Varför har jag själv funderat över. När jag hade slutat prata blev det svårt att ändra på.

I åk 7 och under den största delen av min skolgång blev jag även utfryst. Något som till slut blev påfrestande psykiskt. Jag började må väldigt dåligt. Jag låtsades t.o.m. att jag hade vänner i ett försök att skydda mig själv.

Tyvärr gick det inte så bra. Det slutade med att mamma tog mig till BUP. Där var jag länge. Mamma och pappa var mycket oroade. Jag var ca ett halvår på BUP. De trodde att jag blivit psykotisk och jag fick mycket medicin.

Jag kom hem och började gymnasiet. Det kom att bli en bra och lycklig tid i mitt liv. Den bästa dittills.

Jag fick bra betyg. T. O. M ett stipendium som jag är stolt över. Dessutom var det bra gemenskap i klassen. Det betydde mycket.

Jag började socionomutbildningen i Östersund. Tyvärr började jag återigen må dåligt där. Jag blev tvungen att komma till akutpsykiatrin.

Sedan fortsatte jag i Vuxenpsykiatrin när jag kom hem. Där började läkaren fundera på vad jag hade för diagnos. Sedan ca 10 år tillbaka har jag sedan haft olika läkare. De har också diagnostiserat mig olika.

För två år sedan fick jag diagnosen bipolär sjukdom ospec.

Den har jag fortfarande, även social fobi. Jag har blivit sjukpensionär. Dagarna känns ibland långa men för det mesta hittar jag på olika saker. Reser (inom Sverige), tränar o. s. v. Mest umgås jag med min sambo Adam på dagarna, även min familj. Har 2 yngre systrar, Sanna och Linda.

Välkommen att följa min vardag!

/Malin