Vid julen 2015 hade jag varit medicinfri några månader jag hade sakta också fått tillbaka tron på en framtid kunnat börja bygga upp min självkänsla igen. Det var också vid det årsskiftet som den sköterskan slutade som jag haft i två år som stöttat mig i att plocka fram självkänslan våga se en framtid och hjälpt mig trappa ut en hel del läkemedel.
Jag hade en önskan att fortsätta på den linjen nu när jag skulle få en ny vårdkontakt. Men tyvärr så blev 2016 året då den öppenvårdsmottagning jag tillhört under alla år jag var psykiskt sjuk året då de svek mig som mest det kunde ha gått riktigt illa om jag i slutet av 2016 inte hade sprungit på andra personer som fanns där när jag inte riktigt hängde med i alla de förändringar jag gjorde under det året.
När jag i april det året hade tröttnat på att återigen ses som en diagnos och som en svårt sjuk patient så blev jag tillslut förbannad. Droppen var när jag ville fortsätta med hälsosamtal och det hette att de inte kunde tvinga mig till Friskis eller tvinga mig att äta en morot. Det de däremot varje gång jag kom dit kunde göra var att fråga om jag minsann inte hade lite självmordstankar när jag berättade om mina framtidsplaner och de där drömmarna jag hade.
Drömmarna om att komma tillbaka kunna ha ett eget boende igen istället för att bo resten av mitt liv på ett psykiatriskt gruppboende men också kunna lämna sysselsättning i daglig verksamhet bakom mig och komma tillbaka till arbetslivet igen. Jag insåg att jag skulle få ta tag i saken själv för från psykiatrin och mottagningen skulle jag inte få mycket stöd och hjälp. Jag började med vikten tog hjälp av viktklubb, nu Wellobe, för att komma igång med kosten och också lära mig mer om kost träning var jag hyfsat igång med både promenader och Friskis men fick peppa mig lite extra de tunga stunderna.
Jag märkte ganska snart hur orken kom tillbaka ju lättare kroppen blev för 140kg var mycket att släpa omkring på. Det var inte bara den biten jag tog tag i det året drömmen om eget boende väcktes till liv på riktigt och jag bestämde mig att nu var det dags att stänga den dörren. Sagt och gjort jag började leta lägenhet och sommaren 2016 fyra år efter att jag flyttade in på det första av två psykiatriboenden jag bott på så skrev jag på hyreskontraktet till min lägenhet jag bor i idag och har gjort nu i fyra år. Jag bytte också sysselsättning den sommaren efter att ha varit många år på samma ställe. Så i augusti efter min första del av sommarsemestern så flyttade jag in i min lägenhet sedan väntade ytterligare två veckors semester på Gran Canaria tillsammans med min lillasyster innan det var dags att börja på mitt nya ”jobb”.
Mer om mitt 2016 får ni i ett blogginlägg i början av nästa vecka.