Jag heter Maria Larsson men kallas för Maja och jag bor i Järfälla norr om Stockholm. Jag är 51 år gammal och i grund och botten en positiv person även fast jag just nu går igenom en riktigt tuff och slitsam period i mitt liv.

Arbetat inom förskola och skola i hela mitt vuxna liv och de senaste åren i grundsärskola som speciallärare. Specialpedagogik och utbildning är något jag brinner för. Har vidareutbildat mig parallellt med heltidsarbete i hela mitt vuxna liv och har gått utbildning till barnskötare, massör, förskollärare och speciallärare samt gått kompetensutvecklande kurser nonstop.

Har sen drygt ett år tillbaka diagnoserna utmattningssyndrom och hjärntrötthet. Dessa utvecklades efter en mycket stressig period med värk i nacke och för högt tempo i en arbetsåtergång efter en arbetsskada jag utsattes för i november 2019 då jag utsattes för yttre våld av en elev.

Trots att skadan skedde på arbetstid har jag fått sköta min rehabilitering helt själv inom primärvårdens resurser då arbetsgivaren vägrade koppla in företagshälsovården samt har och har haft svårt att se den anpassningen jag är i behov av vilket har medfört att min arbetsåtergång har havererat totalt. Detta innebär att facket är inkopplat i mitt ärende och en kommande förhandling.

Jag har försökt att komma tillbaka till mitt arbete men efter tre misslyckade försök har jag insett att jag tyvärr inte kommer att kunna arbeta som speciallärare i klassundervisning. Jag vill inte släppa specialpedagogiken helt utan hoppas kunna arbeta inom den på ett eller annat sätt.

Just nu är jag sjukskriven på 100 % igen och har efter mycket slit och envishet, från mitt håll, ett mycket bra rehab-team med läkare, fysioterapeut, psykoterapeut och rehabkoordinator, vilket jag är otroligt tacksam över. Jag har även ett bra fackombud samt att jag hela tiden haft bra handläggare på Försäkringskassan, vilket jag också är tacksam för.

Mitt bloggande kommer att handla om mitt liv, både innan och under UMS (utmattningssyndrom) & hjärntrötthet, där jag försöker att hitta tillbaka till ett hanterbart liv med familjeliv, arbetsåtergång, socialt umgänge, fritidssysslor, fortsatt rehabilitering och finna acceptans över hur livet är med UMS & hjärntrötthet – finna en livsform som fungerar och är hållbar helt enkelt.

Jag har insett att utifrån den personen jag har varit ända från barnsben så är det inte konstigt att jag till slut ”kraschade” då jag tex alltid har haft många projekt igång samtidigt, svårt att säga nej, alltid ställt upp för min omgivning, svårt att varva ner och bara vara samt hela tiden haft höga prestationskrav på mig själv – en typisk ”duktig flicka” som hela tiden skulle vara högpresterande.

Min närmaste familj består av mina vuxna söner, min gamla far, min sambo och hans vuxna barn, hans barnbarn och övriga släktingar samt två kära husdjuren Maine Coon och en Cavalier King Charles Spaniel. Har även ett par nära och kära vänner. Alla kommer nog förr eller senare att nämnas och figurera i bloggen.

 

Tack för att du läste hit och välkommen att följa mig!

/ Maja