Under den sista tiden när jag jobbade med mitt hälsoprojekt så fick jag chansen att ha lite aktiviteter på ett av de boendena som finns för personer med psykisk ohälsa. 

Nu råkar det vara så att detta boende ska flytta in i nytt hus rakt över gatan där jag bor. Kanske inte var riktigt det jag tänkt mig, när jag stängde dörren till det boendet jag bodde på, att jag några år senare skulle sitta och titta på rätt över på ett nytt från min balkong. 

Men för min del ser jag inga problem med det alls de är så välkomna. 

Men det jag däremot blev både ledsen och förbannad över var alla diskussioner och reaktioner från grannarna runtomkring här när det skulle byggas. Att det finns fördomar om psykisk ohälsa det visste jag, det var något jag fick möta när jag kom tillbaka till arbetslivet och började min anställning i fler vägar in projektet där jag var projektmedarbetare. 

Men att se och läsa hur det protesterades om detta boende som nu strax är färdigt för inflyttning var skrämmande.

Okunskap finns de gått om men att gå ut i grupper på sociala medier och skriva om hur otryggt farligt det kommer bli och börja gå runt med protestlistor det skrämde mig, gjorde mig rädd och förbannad.
Men tur nog så fick de ej gehör för detta och alla protester har nu tystnat.

Nu står huset snart klart, mina nya grannar mitt emot flyttar snart in med samma drömmar som jag hade. Att få leva så självständigt de kan utifrån deras behov i nya fina lägenheter.  Jag är glad tacksam att jag fått träffa dem kanske sått ett från hos några av dem att hålla fast vid sina drömmar.