» » » SvD debatt: ”Socialstyrelsen vilseleder om ångest och depression”

SvD debatt: ”Socialstyrelsen vilseleder om ångest och depression”

Kategori Depression, Nyheter | 0

Socialstyrelsen tycks sakna förmåga att inse att man dragit felaktiga slutsatser av den forskning som finns. Situationen är nu så allvarlig att en extern granskning måste till, skriver ett flertal psykologer och psykoterapeuter i en slutreplik.

I SvD den 5/2 kritiserade vi de nya nationella riktlinjerna för ångest och depression utifrån att Socialstyrelsen inte beaktat aktuell vetenskap, beprövad erfarenhet och patientsynpunkter. Riktlinjerna leder därför till sämre vårdresultat. Socialstyrelsen skrev den 7/2 en till stora delar vilseledande replik.

Socialstyrelsen skriver att man har beaktat den kritik som riktats mot riktlinjerna. Detta är vilseledande. Ingen svensk psykoterapiforskare inriktad på psykodynamisk psykoterapi (PDT) eller interpersonell terapi (IPT) håller med om Socialstyrelsens tolkning av forskningsläget. Vårt intryck är att tyckande fått ersätta vetenskaplig kompetens. Socialstyrelsen hävdar att riktlinjerna bygger på “internationell forskning av högsta kvalitet”. Men det är inte de anlitade experterna som sätter prioriteringsgraderna. Detta görs av en prioriteringsgrupp utan expertkunskap om de granskade metoderna.

Socialstyrelsen hävdar att det “är ett tydligt budskap i riktlinjen” att det bör finnas flera alternativa terapiformer. Detta är missvisande. I riktlinjerna anges metoder som sjukvården bör använda. Av dessa är 34 procent kognitiv beteendeterapi (KBT), 3 procent IPT och 0 procent PDT. Resterande är huvudsakligen biologiska metoder som läkemedel och ECT. I debattsvaret skriver Socialstyrelsen att i individuella patientmöten ska “patienten få möjlighet att välja det alternativ som denne föredrar”. De nationella riktlinjerna ska användas av sjukvårdens huvudmän som vägledning om vilka behandlingar som resurser ska satsas på. Den sjukvårdshuvudman som använder riktlinjerna kommer därför att satsa på “bör”-behandlingarna, det vill säga KBT och biologiska behandlingar. I praktiken kommer det alltså inte att finnas andra alternativ för den patient som önskar något annat.

I debattsvaret hävdar Socialstyrelsen att anledningen att KBT lyfts fram är att det finns “ett starkare vetenskapligt stöd för effekten”. Detta är vilseledande då det kan tolkas som att effekten av KBT skulle vara bevisat bättre än för andra terapiformer (vilket Socialstyrelsen har hävdat i andra debattinlägg). I själva verket tenderar effekten att vara likvärdig då KBT och andra terapiformer som IPT och PDT jämförs direkt.

Socialstyrelsen påstår felaktigt att de svenska riktlinjerna inte skiljer sig andra länders. Samtidigt visar Socialstyrelsens egen översikt att detta gäller enbart äldre riktlinjer. Samtliga riktlinjer från 2015 och 2016, från Danmark, Kanada, Finland och Tyskland, visar i stället samstämmigt en helt annan bild. Någon likriktning till enbart en psykoterapimetod ges inte i dessa riktlinjer.

Socialstyrelsen bemöter inte kritiken av ensidighetens effekter på vårdresultat. Även om PDT, IPT och KBT vid direkta jämförelser oftast är lika bra får ungefär hälften av patienterna otillräcklig effekt. Med Socialstyrelsens riktlinjer kommer den patient som genomgått KBT utan effekt att endast kunna erbjudas mer av samma behandling trots att den bevisligen inte hjälpt just denna patient. Ändå finns det en omfattande beprövad erfarenhet som visar att patienter som inte blivit bra med KBT kan bli det med PDT och vice versa. Dessutom visar forskning att omkring hälften av alla patienter har önskemål om typ av psykoterapi. När en patient får en metod som hen inte vill ha blir behandlingsresultatet sämre.

Peter Ankarberg
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, verksamhetschef Capio Psykiatri Östergötland

Katja Bergsten
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, fil. dr, lektor, Uppsala Universitet

Malin Bäck
auktoriserad socionom, leg. psykoterapeut, Region Jönköpings län, doktorand i klinisk psykologi, IBL, Linköpings Universitet

Fredrik Falkenström
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, fil. dr

Stephan Hau
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, professor, Stockholms universitet

Håkan Johansson
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, fil. dr, docent, Lunds Universitet

Peter Lilliengren
fil dr., leg psykolog, leg psykoterapeut, Ersta Bräcke Sköndal Högskola

Sean Perrin
leg. psykolog, fil. dr, docent, Lunds Universitet

Björn Philips
leg. psykolog, leg. psykoterapeut, docent i klinisk psykologi, Stockholms universitet

David Rydin
socionom, leg. psykoterapeut, verksamhetschef psykiatriska kliniken i Värnamo

Rolf Sandell
professor, senior forskare vid Lunds universitet

Källa: Svenska Dagbladet >>