Under förra projektåret reviderades vårt studiematerial Balansmodellen och har nu fått sig en uppfräschning. Materialet ligger till grund för alla våra samtalsgrupper, både för personer med egen erfarenhet och anhöriga.

Foto: Privat

I förordet till materialet skriver Anna-Maria Lundberg från Studieförbundet Vuxenskolan Uppsala och Forum för brukarinflytande,
”Psykisk ohälsa är ett eftersatt område. Människor ”faller mellan stolarna” mellan sjukvårdande insatser och kommunalt stöd. I det sociala livet uppstår problem som drabbar familj, vänner, studier och arbetsliv, till följd av personens förändrade känsloläge och okunskap hos omgivningen att hantera situationen. Detta leder ofta till att den drabbade får känslor av skuld och döljer sina symtom för omgivningen. Den tärande oro som uppstår tillsammans med att den drabbade gärna isolerar sig och riskerar att exkluderas än mer från det sociala livet kan ibland leda till större problem än ohälsan/sjukdomen/funktionsnedsättningen i sig. Vård- och stödgivare gör utifrån sina tyvärr ofta begränsade förutsättningar sitt bästa med diagnostik och behandling men kvarstår gör en komplex och smärtsam problematik för många med psykisk ohälsa och deras anhöriga.
Ideella organisationer och patientföreningar har sedan långt tillbaka erbjudit mötesplatser som är ett mycket värdefullt sätt för människor med olika former av psykisk ohälsa att få information och bryta sin isolering. Kommunala och brukarstyrda träffpunkter finns också på många orter. Självhjälpsgrupper och anhöriggrupper enligt Balansmodellen är en grund att arbeta ifrån. Samarbete är en viktig nyckel till framgång. Initiativet till att starta grupper kan komma från förening, Röda korset, vård- och stödgivare, träffpunkter, Studieförbundet Vuxenskolan eller från dig som är själverfaren eller anhörig.”

Anna-Maria Lundberg är en av grundarna av materialet och hon förklarar vad som är speciellt med detta material, jämfört med många liknande.
-Balansmodellen är bred och kan användas för olika diagnosgrupper. Den omfattar stödgrupper både för personer med egen erfarenhet av diagnosen och för anhöriga. Gruppen styr tillsammans vilka teman som man vill ta upp. Det finaste är att när man deltagit i en grupp så finns det möjlighet att själv eller tillsammans med någon leda en ny grupp, vilket leder till att verksamheten kan leva vidare och fler kan få del av stödgrupp.

Om vad som har förbättrats i materialet sedan den tidigare utgåvan från 2013-2014 säger hon,
-Text och temafrågor har anpassats till att passa fler diagnoser. Ett konkret förslag på hur man kan lägga upp en bipolärgrupp från den lokala balansföreningen i Uppsala finns nu med. I inledningen sätts fokus på själverfarnas viktiga kompetens och att initiativet att starta stödgrupp enligt Balansmodellen kan tas av flera olika aktörer där samarbete är en viktig nyckel till framgång. Anhörigdelen har utökats och fått flera nya temaförslag.

Att gå i anhöriggrupp hjälper många att orka med sitt anhörigskap varje dag och att känna att man inte är ensam i sin situation. Att träffa andra anhöriga och att få dela med dig utav sina erfarenheter som i sin tur kan hjälpa någon annan är värdefullt.
Eva Sellberg är både anhörig och ledare i anhöriggrupp i Skåne. Hon säger såhär om anhöriggruppen.
-Jag kände mig själv väldigt ensam och utan kontakter första gången vår familj drabbades. Tänkte att så här behöver det inte vara. Bara vetskapen om att det finns andra som har liknande problem kan vara en tröst. Vi träffas och pratar och får tips av varandra.

Är du anhörig och vill gå i samtalsgrupp, kontakta din lokala Balansförening.
https://balansriks.se/balans-foreningar/