Balansbloggare: Malin Jönsson2021-10-28T12:12:08+00:00

Jul , Jul strålande Jul…mina tips mot ensamhet under tider som dessa…

Under tiden av sjukskrivning och nu som sjukpensionär har jag kunnat tillåta mig själv att inte känna så stora krav som tex under perioder av  arbetsträning.
Har också alltid  uppskattat traditioner såsom advent, Lucia, jul, påsk , midsommar och Alla helgons helgen
Det brukar ju i vanliga fall vara bra tillfällen för familjer att umgås, samma med min familj. Man känner sig mindre ensam och får ett slags ” projekt” när man förbereder inför högtiden.

Jag älskar projekt som är en utmaning men som  samtidigt är relativt lättuppnåeliga projekt eller mål, och nu på senare tid även rimliga ekonomiskt. Gillar också tiden innan då kan liksom pyssla ”med rätt”, för alla gör det ju då…Ett exempel på ett av mina ”mer lyckade” projekt är trädgårdsdammen som jag ”anlade”.

I mina föräldrars trädgård. Hade aldrig gjort det tidigare men har alltid varit väldigt envis( ibland kanske lite för mycket tom).

Minns denna sommar tydligt, det var så kul och jag ”lever” fortfarande på detta minne.

Jag planerade det mesta där, grävde, skaffade alla delar ( dammduk, sand från en bonde i närheten, grävde och grävde  och ordnade med elektricitet genom att ringa ett lokalt företag som fixade det.

Jag blev så nöjd. Sedan planterade jag plantor ( vattenväxter),  runt omkring. Blev tom ganska nöjd med resultatet. Vilket i och  för sig var tur, eftersom det ändå var en damm i mina föräldrars trädgård.

Nu under Corona pandemin ,är ju läget ett annat för oss alla i samhället…Dock tycker jag det kan vara en fördel om man klarar att hålla ” balans” vad gäller sociala medier ( har jag själv lite svårt för då jag blir för känslomässig och känner av ensamhet) men jag tycker det är bra och mycket viktigt att det finns  som ett alternativ alltid och kanske särskilt nu under Corona då man som ganska ensam lätt kan känna sig ännu mer ensam.

Andra bra idéer kan förutom julpyssel vara julmusik och olika julfilmer. Jag brukar välja att endast se på glada, positiva, mysiga filmer, eller lyssna på gladare musik när jag känner starkare negativa känslor av något slag.

Andra bra idéer kan förutom julpyssel vara julmusik och olika julfilmer. Jag brukar välja att endast se på glada, positiva, mysiga filmer, eller lyssna på gladare musik när jag känner starkare negativa känslor av något slag. Även att ägna sig åt egenvård, ett varmt bad makeup osv . Jul- makeup?  Ja bra tillfälle att använda kreativa tankar på förresten…

Det fick jag också som tips av min psykolog under tiden på behandlingshemmet Pejas Hus i Falköping. Det tipset har jag verkligen tagit vara på.

I vanliga fall älskar jag ju också att förbereda maten nu känns det mer oroligt pga corona, min oro och viktfixering i år men ser fram emot julafton mest pga av julmaten ändå.

Jag vill önska alla en så trevlig , mindre ensam , och bra eller åtminstone ok jul under den rådande pandemi och hoppas på att vaccinet ger en bra effekt nästa år så att pandemin försvinner….

Så Håll i , Håll avstånd men framförallt HÅLL UT, för tror på bättre tider nu som alltid…

GOD Jul…

Alla kämpar! Önskar , ( en annan kämpe) …

/Malin

december 17th, 2020|

Traumainriktad terapi

Jag har ju grubblat mycket över min diagnos , och har aldrig kunnat släppa vissa delar ur dåtiden som mobbingen och övergreppet…nu kanske jag äntligen kan gå vidare…för jag blir erbjuden en traumainriktad terapi.

Såhär uttryckte min läkare min psykiska status för närvarande , ”Välvårdat yttre, avmagringen syns väldigt tydligt men hon ser fräsch ut. God formell och god emotionell kontakt. Som vanligt lite försiktig framtoning, hon känns lite osäker. Grundstämning neutral. Ingen synlig ångest.

Inget psykotiskt. Och min läkares bedömning blev följande,

”Mår egentligen förhållande vis bra och har klarat sig utan grundpsykofarmaka sedan i våras. Ibland undrar hon om den bipolära diagnosen verkligen stämmer men inser att hon hatt haft allvarliga svängningar förut och mått mycket dåligt.

Hon har också grubblat över sin diagnoskod, bipolär ospecificerad F31.9, och jag förklarar att man väljer 9:a i tredje position när symtombilden inte är helt typisk för något annat bipolärt syndrom.

Patienten går idag in på en destruktiv relation som hon befann sig i under ett halvår då hon var i 19 års ålder med en man med ADHD som så småningom utsatte henne för sexuella övergrepp , fysisk misshandel var kontrollerande.

Dessutom blev hon gravid vilket ledde till en legal abort något som hon aldrig fick prata igenom med någon ordentligt.

Hon säger också att hon kände skuld för allt som hände med honom men idag är hon mer arg och motiverad att komma vidare”

Min läkares förslag på åtgärd blev en traumainriktad terapi, vilket kändes väldigt bra.

Hon skulle ta upp mitt ärende med en psykolog och jag blir ev. erbjuden en traumaterapi för att äntligen kunna bearbeta mina trauman och på så sätt få en möjlighet att äntligen kunna komma vidare. Det vore ju toppen…verkligen.

Idag har jag fortfarande svårt att släppa dåtid, mobbingen och övergreppet,  men framförallt aborten, vilket är självklart, grubblar också mycket, har också fortfarande sömnproblem som jag ibland även måste ta sömnmedicin mot.

Har nog aldrig känt mig såhär motiverad…, oj vad jag har grubblat under den här perioden , sjukpensionär, oroligt lagd och Corona pandemi ute…

Motion , Rutiner, regelbundna måltider , bra samarbete runtomkring och ett sammanhang trots Corona känns viktigt och bra för mig .

Traumaterapi här kommer jag, framåt marsch…känner mig ändå ganska förhoppningsfull och är mycket motiverad ….


Mitt slutbetyg som jag ändå var ganska nöjd med trots mina hårda krav på mig själv. Idag är jag även glad att jag gick i ”mål” med min examen trots det jobbiga traumat jag var med om och konsekvenserna för mitt psykiska mående som det medförde…

 


En bild på mig idag,  nov…2020
Mår faktiskt ganska bra idag, bra , med rutin, motion och återhämtning från stress när jag ibland känner lite för starka känslor och ser ner på mig själv , kanske lite väl mycket .., försöker samtidigt vara stark och har alltid velat vara mig själv gå , dvs uttrycker mina åsikter, men inser att jag måste försöka anpassa mig mer för att komma med i gemenskaper…Efter corona såklart…🙂

 


Cypernresan ( Fig Tree Bay) fortfarande ett starkt , detaljrikt bra minne av en välbehövlig och härlig resa . Familjen kom även närmare varandra och vi hade mycket trevligt och åt även väldigt god mat 🙂

 


Mitt stipendium som gjorde mig både överraskad och glad ,  jag rördes till och med till tårar, när jag gick fram och tog emot det, bland skolans samtliga elever,  i årskurs tre…
Vilket minne,  och vilken känsla ändå… 😊💯

 

 

november 24th, 2020|

Balans, i träning, och den ökade risken för ätstörningsproblematik vid psykisk sjukdom…

Om jag skulle beskriva mig som person så är jag nog relativt ambitiös, och har stora egenkrav trots min skörhet, och jag har ofta en ambition att nå mina mål som jag satt upp oavsett dess storlek som person skulle jag beskriva mig själv som ganska ambitiös, har hårda krav på mig. Vissa mål har jag dock med hänsyn till min problematik, känslighet och skörhet fått sätta ”broms” på för att inte riskera att krascha psykiskt igen.

När jag blev inlagd första gången på BUP, träffade jag många personer som kämpade med psykisk ohälsa i olika form och jag minns samtidigt att jag kände mig kluven i lägen.

I mitt sköra och känsliga tillstånd som jag befann mig i, kunde jag inte hjälpa att ibland känna vissa ofina känslor av avundsjuka mot en del andra patienter.

På avdelningen fanns tjejer/kvinnor som jag som då 13 åring såg upp till, jag tyckte det var vackra, lyckade och smarta, samtidigt såg jag en stor sorg i deras utryck och jag fick inte ihop detta.

De fick stöttning vid måltiderna och pappa förklarade att de hade en ätstörning. Det har jag i dagens läge en stor förståelse, kunskap och även egen erfarenhet kring, fast i den åldern kändes det svårt att samtidigt vara skör, mycket beroende av vård och samtidigt se dessa vackra, smarta och lyckade kvinnor.

Det faktum att  jag kraschat, efter 2 år av mobbing i skolan gjorde det inte bättre. Men beundrade dom främst.

Ätstörningar har stor koppling till andra psykiatriska diagnoser, såsom depression, ångest, bipolär sjukdom och emotionellt personlighetssyndrom. Det vet jag dels efter min utbildning på omvårdnadsprogrammet och även efter mina år inom psykiatrin och behandlingshemmen.

Forskare har t.ex. kunnat visa att det finns en relation mellan anorexi, undvikande beteendestörning, beroendestörning och tvångsbeteende. Det är därför man arbetar med dessa personlighetsdrag inom terapi.

Kvinnor upplever ofta ett tryck och en önskan att se vackra ut, man kan ha egna krav, känna press från samhället och reklam i kläd affärer , på internet eller någon annanstans i samhället.

Det finns ett stort samband mellan vissa personlighetsdrag och ätstörningar. Jag tränade hårt i slutet av gymnasiet för att kunna prestera MVG på mina provresultat. Faktum är att mitt BMI har visat både på undervikt, jag vägde 45 kg när jag återvände från Östersund.

Under tiden på behandlingshemmet fick jag gå hos en dietist eftersom jag inte ville äta och samtidigt tränade hårt, jag sprang i motionsslingan på Mösseberg (Falköping) när jag var inskriven på behandlingshemmet, ”Pejas hus”, där.

Min läkare håller förutom andra symtom på psykisk ohälsa även koll på min vikt och hon blev lite orolig när jag var där senast. Jag tränar just nu ganska hårt pga av den stress jag upplever bla pga av Corona i samhället, jag har även diagnosen OCD tvångssyndrom.

Jag har tyvär även fått vissa varningssignaler via min kropp, trög mage, behåring på kinden och nacken, synliga revben och ett BMI, på 18.2. Läste någonstans att BMI för anorexia inte ska vara under 17. Eftersom min kropp varnar redan nu måste jag verkligen prioritera detta.

Det finns olika föreningar som erbjuder stöd och hjälp vid dessa problem, via telefon, chatt eller mejl, det är bra. Ex, ”Frisk och Fri”, Det gör ett mycket bra och väldigt värdefullt jobb då sjukdomar som anorexia snabbt kan bli rent av livsfarligt. Även SHEDO vid olika självskadebeteenden.

Själv önskar att jag vetat detta redan som 13 åring, men puberteten innebar en enorm känslokris för mig och i den situation jag hamnade i. Önskar ingen annan att gå, samma väg. Men som sagt det är samtidigt tur att det finns bra att det finns hjälp att få.

 

/Malin

 

 

november 11th, 2020|

Läkarträff

Idag var jag hos min läkare på besök. Det var ett bra besök men p.g.a.. av Corona pandemin var det ganska tomt på sjukhuset och det var ju bra iof..

Jag ska ta samma medicin dvs Pregabalin vid behov och min läkare tyckte det var kul att jag mådde så bra.

Vi pratade också kring detta med att skaffa barn innan 40. Det är något jag tänkt på och fortfarande funderar över. Jag vet att det är möjligt rent fysiskt och skulle kanske fungera även psykiskt sedan en tid tillbaks.

Har diskuterat detta  med min läkare innan och det var en av anledningen till att börja trappa ut mediciner. Är orolig för barnets hälsa även om min läkare har många patienter som är bipolär typ 1 eller 2 som klarar barn. Jag har en ospec variant men jag vet ju att livet har varit tufft oavsett. Så det är en viss oro och medkännande för hur barnet skulle få det som jag även tvekar.

Att Adam också har en diagnos kan ju inte vara fördelaktigt rent genetiskt , men jag vet att han har många andra fina egenskaper. Han är barnkär och gillar att spela fotboll  med min systerson som tycker att Adam är jätte rolig.

Jag känner däremot och har alltid känt ett stort ansvar och är rädd att misslyckas för saker jag tar mig för efter tidigare mer negativa livserfarenheter. En annan sak som gör mig tveksam är att jag vill ha en bra livssituation åt ett barn. Men det är ett mål och ett av det största mål jag har haft.

Vi har just börjat vårat samarbete i hemmet där vi hjälps åt båda två mera, jag med städning och Adam med ekonomin. Så vill gärna göra detta i ca ett år för att se att det håller och fungerar i längden. Det är också en avgörande faktor för mig i denna fråga.

Vi diskuterade diagnos och jag är ju ospecificerad bipolär som innebär att jag inte riktigt passar in i diagnoskriterierna för bipolär sjukdom med någon underkategori men samtidigt att det har förekommit depression och mer uppvaktade perioder  Min läkare sade att hon dock var osäker på vad som kommit efter livshändelser eller om det är mer bipolär symtom. Själv har jag oftast känt att jag upplevt någon form av misslyckande till mina egenkrav innan  jag mått sämre osv.

Min läkare menar att jag inte passar in i bipolär 1 eller 2 eller någon av dess underkategorier men samtidigt har ju mitt mående periodvis varit så jobbigt att inläggning på akutpsykiatrisk mottagning blivit nödvändning. I början under tonåren var det som värst jag kunde inte hantera mycket motgång alls utan tog överdoser och fick åka ambulans och magpumpas osv. Det var hemskt minns jag.

Jag har hursomhelst fått verktyg och livserfarenhet och känner mig starkare nu.

Läkaren frågade också hur jag kände med min  identitet och detta är jobbigt för det är något jag tänkt på mycket.

Oavsett vilken diagnos jag har så var det bästa som hände idag ändå att jag ska få träffa en psykolog för att bearbeta mina minnen från mobbingen som jag fortfarande inte kan ”släppa”, samt från det destruktiva förhållandet som jag hade under gymnasiet med en man M……. som jag träffade 1 år i Skövde.

Jag tänker på det ofta fast det var nästan var 2 decennier sedan. Kändes som en fruktansvärd form av fortsättning efter min erfarenhet av mobbing och efter tiden på barn och ungdomspsykiatrin.

I början var jag mer arg på mig själv ,sedan var jag jätte arg på honom ett tag men nu måste jag gå vidare tänker jag.

Det enda jag oroar mig för är att jag bara var en av hans (offer) och att jag kunde stoppat något.

Men samtidigt blev läget så traumatiskt och konstigt att jag endast kunde fokusera på mig själv just då. Var även 19 år och hade inte så mycket livserfarenhet heller.

Så jag är glad att få chansen nu , kan ju endast bli bättre tänker jag och denna gång känner jag mig riktigt motiverad för dessa samtal. 🙂

 

november 3rd, 2020|

Kreativitet…

Oavsett vilken diagnos jag har så har jag alltid varit ganska påhittig, nyfiken och har haft känt en form  av skaparglädje redan som barn. Då brukade jag göra dockhus i kartong som blev flera våningar, mina föräldrar har varit ganska uppmuntrande till att vi barn ska få prova saker för att lära oss fast har samtidigt gjort allt för att varna för farliga saker. Det tycker jag som har en diagnos faktiskt har varit en fördel. Jag hade ganska mycket fantasi som barn och var även känslig. Något jag tyckte var kul var att göra egna böcker genom att häfta ihop papper som jag vikt på dagis och skriva en saga i dem. Där kunde fantasin få flöda.

Något jag minns som extra kul och positivt i min barndom. Pappa spelade även mycket musik , ofta 70 tals musik som Beatles, jag har bra minnen till detta och lyssnar ofta på samma idag faktiskt. Idag skriver jag ju på ett sätt fortfarande via bloggarna om min vardag med psykisk ohälsa. Känns viktigt och kul, har hjälpt mig som en form av skrivterapi och ger mig en stor möjlighet att vara kreativ och ev. även hjälpa andra samtidigt kanske genom viss egenhändig inom något.. Vilket hade varit kul och bra.

Adam  och jag brukar vara kreativa ihop i hemmet. Jag brukar skriva, fixa i ordning saker så vi båda lätt hittar laga mat tvätta och vi har nu också  bra dammsugarhjälp via vår nya robotdammsugare.

Adam är teknisk och kan datorer bra , målar jätte fint , han har tidigare jobbat som montör där han byggde styrskåp för värme och ventilation och elskåp .

Vi kompletterar varandra bra och samarbetar bra när vi båda mår bra. Sjunger också fint och uppskattar också musik.

Adam är riktigt musikalisk, det har han i släkten ( familjen). Han är också noggrann vilket är bra när vi gör vår budget. Så att jag uppmärksammat denna fördel . Kreativiteten stärker våran gemenskap på ett bra sätt.

/Malin

oktober 27th, 2020|

Kommunikation, Respekt , Ärlighet, Samarbete och Motivation…

Vi har upptäckt att Kommunikation, Respekt, Ärlighet , och Samarbete är viktiga begrepp som spelar en viktig och avgörande roll för vår Motivation att vilja fortsätta tillsammans i vårat förhållande.

Vi står nu ”på egna ben ekonomiskt” efter att vår goda man entledigats, efter ett beslut i tingsrätten. Det var först en seriös fundering som jag grubblat över ett tag, sedan tog jag upp den med min goda man och då kom vi överens om att jag skulle skriva ett brev till tingsrätten där det stod  att jag vill avsluta godmanskapet, sedan godkändes detta som sagt i tingsrätten.

Vi kände att det var ett av vårat mål, någon gång oavsett, ekonomisk självständighet , även om det samtidigt kändes lite otäckt trots att jag visste att Adam var duktig på sin del och han hade ingen god man. Jag tänkte mer på mina impulser att handla, dock har det blivit bättre då vi just samarbetar och då jag har ett tydligt mål. Det vet jag också.

Jag kände också att jag lika gärna kunde fråga om det då när jag gjorde det eftersom jag ändå mådde hyfsat bra ändå. Men den största anledningen var att jag alltid tyckt det är så viktigt med en vision oavsett hur mitt läge sett ut. Jag är ingen människa som så gärna ger upp.

Jag vill alltid ha en bra överblick och är oftast fokuserad på lösning,  ( kanske är det därför jag upplevts som besvärlig inom vården har jag funderat). Jag nöjer mig inte så lätt.  Särskilt gjorde jag inte det i början.

Att samarbetet fungerar har resulterat i att ekonomin också fungerar bra och att vi har stenkoll genom Adams budget, där hans asperger är av stor fördel här. Han gör är jätte noga när han skriver in budgeten. Det stämmer bra, helt enkelt.

Nu har vi tom vågat investera lite i hemmet. Som en robotdammsugare. Eftersom vi har gått några tusen kronor plus denna månad. Den köpte vi kontant. Det var en mycket bra känsla ska jag säga. Min hjälpreda i städningen.

Så 2 månader avklarade ekonomiskt hittills och det är vi stolta över,  men nu ska vi jobba på med  detta ekonomiska heltidsjobb, och vårat fina samarbete.

/Malin

 


Vår robotdammsugare. 

oktober 21st, 2020|

Namn:
MALIN JÖNSSON

Bor
:
Töreboda

Ålder:

35

Aktuell med:

Jag har haft kontakt med psykiatrin under stora delar av mitt liv.
Från en tidig tonårstid. Har efter all kontakt med vården fått en del erfarenheter.
Idag är jag 35 år gammal och mår mycket bättre än tidigare. Det går inte att jämföra. Min läkare har har förstått att jag behöver vara sjukskriven då jag många gånger bett om hjälp. Diagnosen som ställts har alltid varit oklar ospecificerad.
Jag är mycket tacksam över deras vilja att hjälpa och det stora ansvar de har tagit. Idag är jag utskriven från vuxenpsykiatrin, den dagen kom faktiskt och detta är hoppfullt.
Samarbete , Gemenskap, Ansvar , Respekt, Driv, och Empati är viktiga egenskaper i ett förhållande till en annan människa och för ett samhälle i största allmänhet. Tänkte dela med mig av min erfarenhet genom åren i mina kommande inlägg här hos Riksförbundet Balans.

 

Till toppen