Balansbloggare: Emma Karlsson2020-02-27T09:29:13+00:00

”De som dömer förstår inte och de som förstår kommer aldrig döma”

Nu är min tid slut att skriva hos Riksförbundet Balans. Jag vill tacka alla som varit inne och läst, Jag hoppas jag har förmedlat något bra. Var väldigt spännande att analysera sig själv och sin diagnos så att andra ska förstå vad man försöker säga. Alla diagnoser och personer är olika och alla måste man kämpa för ett bra liv. Kom ihåg du är värd att må bra och ha en bra liv!

Så med det säger jag Hejdå.

 

Men finns på Instagram under namnet aaaEmma.

maj 8th, 2020|

Googla diagnoser

Att må dåligt är inte lätt och man vill ju ha en förklaring på vad det kan vara. Man googla och hör sig runt. Men jag tror det kan vara väldigt farlig. Många diagnoser liknar varandra och jag tycker att man ska låta någon utbildad inom psykiatrin göra en bedömning innan man anser sig tro vad som är fel på sig själv.

När jag började må dåligt trodde jag att det var en depression. Kändes som det självklara valet då. För jag visst ju inte bättre. Jag var inte utbildad. Jag tror att om man anser sig ha en diagnos kan svaren man ger till en läkare vara vinklade. Ofta för att man tror man redan vet vad som är fel. Så man ger dom svar som stämmer in på diagnosen och kanske utelämnar viktiga saker som man tror är irrelevanta. Tror det kan vara väldigt farligt. Och något man ska akta sig för.

Försvinn inte i Googles värld. Låt dom som är utbildade hjälpa dig!

mars 31st, 2020|

Är jag galen?

Ibland hamnade ett leende på bild under min tonårstid.(Emma 18 år)

För mig började det sakta. Har inte haft det lätt med mobbing under skoltiden så var van mår dåligt. Men under dom senare åren i tonåren var det som att det slog om. Var något annat som hände. Det var dåligt, depressivt. Och även tillfällen när jag var på fest och jag var alldeles hypad för att det ska bli roligt slutade det ofta med att och satt grät till någon för jag mådde så dåligt. Kan förstå att det kan ha sett konstigt ut från utsidan. Orkade inte med något på vardagarna och på helgerna var det fest. Men när det var fest var jag antingen väldigt uppåt som jag nu förstår är hypomanisk eller väldigt depressiv.

Förstår det mer verkade som typisk tonårshormoner som leker. Men så var det ju inte. Men det visst ju inte någon, Inte ens jag. För mig gick det runt i huvudet att jag trodde jag var svagare än alla andra. Kanske är jag galen. Är jag det? Upplever alla det såhär? Då måste jag vara svagare. Svälj det, ryck upp dig. Det går över.

Eftersom ingen riktig förstod, vilket ju är självklart för jag gjorde inte det heller så hade jag mina trix. För att slippa skolan för jag orkade verkligen inte så tog jag bussen in för min mamma var fortfarande hemma men bytte tillbaka innan skolan för den som gick hem för då hade hon farit och jobbat. Fick då äntligen andas ut. Kunde sova för det hade jag ju självklart svårt med. Var uppe hela nätter och störde alla hemma. Isolerade mig i mitt rum med enda fokus på tv serier. Kunna gömma mig bland deras intriger och stänga av mig själv.

Nu förstår jag ju att det såg konstigt ut från utsidan. Men för mig var jag bara arg på världen. Allt fick mig att må dåligt och det var världen som gjorde det. Och jag hade ju absolut ingen aning varför jag kände så. Blev att fråga sig själv om är jag galen? Är det såhär det känns? Kommer det alltid vara så? Kommer jag någonsin vara lycklig?

Tur nog är den tiden över. Men vet att det finns många som fortfarande lever i det tillståndet. Livet fortsätter och utvecklas. Det kan bli sämre men det kan också blir bättre.

mars 17th, 2020|

Kärlek

Jag har varit en totalt förhållande brud. I min tonårstid så var det förehållande efter förhållande. Jag tror det var för att jag var lite väl kär i kärleken. Bipolär och kärlek är en svår match. Kärlek får ju ”normala” människor nog upp så för en bipolär kan det vara gånger hundra.

För mig när jag tittar tillbaka på mina förhållanden så undrar jag ibland om det var bipolära sidan som fick mig att känna så eller min partner.  Väldigt svårt att urskilja. Jag är ganska försiktig i mitt dejtingliv nu för känner att det tar i alla fall några månader innan jag riktigt kan säga om jag är kär i människan och inte i kärlekskänslan som förstoras av dom bipolära dragen.  Man kan lätt stressa in i saker då man är i det tillståndet. Kan hinna gör ogenomtänkta saker. Men man får helt enkelt lära av sina misstag. Lära sig sina varningstecken.  Hur tråkigt det än låter.

Nu säger jag absolut inte att alla har så eller om bara jag tänker så. Men med bipolär så måste man ibland vara misstänksam mot hur man känner. Speciellt med kärlek för den får ju oss att må så bra. Men det kan också leda oss till stora misstag.

Hur får kärlek dig att känna? När kan du vara säker det är äkta kärlek?

Jag håller fortfarande på att lära mig det.

mars 5th, 2020|

Om mig

Hej!
Jag heter Emma Karlsson och är 29 år, bor i den lilla staden Piteå. Jag ska börja blogga här på balans och det jag vill förmedla är  hur det är att leva med bipolär diagnos.

Min resa i mitt psykiska mående började i tonåren. Det har gått över 12 år sedan jag började ha dom första varningarna. Det har varit en enorm resa och det är först nu dom senaste åren som jag sett en stor vändning. Men som allt i livet har det inte bara hänt.

Jag har jobbat hårt för det. Tagit bort så många saker som en ”normal” människa antagligen kan göra. Men då har jag också hittat många unika saker med bipolär diagnos.

Under min resa har jag inte bara lärt mig att acceptera mig själv och min diagnos utan faktiskt älska den jag är. Visst det är upp och ner men det är hanterbart. Och det känns så bra!

Vad jag göra just nu i livet är att jag efter nästan 10 år som sjukskriven från och till äntligen kan se en framtid. Tidigare har det varit för mörkt. Men jag tog ett stort steg 2019, jag började studera och fick behörighet och tog mig in på min drömutbildning.

Januari 2021 ska jag vara färdig Digital Strateg. En helt ny värld har öppnats och jag är så exalterad. Men jag tar det steg för steg, kurs för kurs. Men jag ser ljuset. Det hade jag inte kunnat göra för 2–3 år sen, det är stort!

Men här på Balans kommer ni se min resa och mina tankar om hur jag hanterar min diagnos, för den går ju ingenstans.

Läs mer om mig på min Instagram, Emma Karlsson

/ Emma

februari 20th, 2020|
Korta fakta

Namn:
EMMA KARLSSON
Ålder:
29
Bor:
Piteå
Aktuell med:
Kommer att blogga om hur det är att leva som bipolär och utmaningar som kommer med relationer och arbete.

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen