Balansbloggare: Annika Gelin2020-10-09T13:09:11+00:00

Mina må-bra verktyg är riktiga Ess

För att ett företag eller ett hushåll ska gå runt är det viktigt att någon håller koll på ekonomin och ser till att det är balans i budgeten. Det är inte möjligt att ta ut mer än de medel som finns att röra sig med. Enkel matematik som få ifrågasätter.

Lika viktigt är det för oss människor att hålla koll på vår energibudget. Att se till att regelbundet sätta in på ”må-bra-kontot” så att vi har ett överskott att röra oss med.
Att fylla på så att det finns marginaler när vi behöver göra stora uttag.

Mina perioder av utmattningssyndrom gjorde mig medveten om mina bästa energikällor.
De som jag vet att jag blir glad av och som fyller mig till kropp och själ med ny energi.

Det handlar om de fem S-en. Mina må-braverktyg som jag tar till varje vecka:

  • Det som ger mig allra mest glädje! Solo eller tillsammans, så är sången det mest livgivande jag vet! Första gången jag sjöng för publik var i kyrkan, då var jag två år. Sedan dess har jag aldrig klivit av. Genom åren har jag sjungit i barnkör, ungdomskör, jazzorkester, duo, rockband, dansband, sånggrupp och som solist i diverse sammanhang. Jag har gjort revy, shower och julkonserter, uppträtt på små och stora scener, för en liten eller stor publik. Jag är sångerska i varje cell och är säker på att ju oftare jag sjunger desto längre lever jag! Ju mer liv får jag i livet!
  • För mig är det lika nödvändigt som att äta och sova att få uttrycka mig i ord.
    Det är mitt arbete, min passion och min fritid. Att skriva är också läkande och gör att jag bearbetar det jag upplever. I yrket som kommunikatör skriver jag notiser, artiklar och reportage. I mitt företag skriver jag böcker och inlägg på sociala medier. Som sångerska skriver jag låttexter. Vad vore livet utan att få formulera sig?
  • Jag är en löpare som gärna snör på mig skorna och ger mig ut för att ta några varv. Väder och vind spelar mindre roll, ut ska jag. För om jag inte ger mig ut kommer jag att sjunka i energi och må sämre psykiskt. Att få sträcka ut i en bitande snöstorm, en sprittande ljus vårdag, en solig, grönskande sommarmorgon eller i klar och kylig höstluft är ren och skär medicin! Blodet pulserar, kinderna glöder och effekten sitter i hela dagen sedan!
  • Jag älskar att bada och gör det från tidig vår till sen höst. Känslan att sjunka ned i en mjuk sjö eller ett väldigt hav är magisk! Det inre varvtalet sänks och jag får en lugn känsla i kroppen som stannar kvar länge efteråt.
  • Softa på min brygga. När jag känner hur trötthet och stress pyr i mig, packar jag min korg med böcker, tidningar och kaffetermos och drar till min brygga. En tankstation där jag loggar ut från allt runtomkring och bara är. Ljudet av vattnet som kluckar mot bryggan, måsarnas skrik ovanför och doften av sjövatten som omger mig. Då laddar jag upp mitt inre batteri.
oktober 9th, 2020|

En egen livlina är guld värt

Jag önskar alla en egen Birgitta. Hon arbetade som kurator på vårdcentralen där jag bor och blev min livlina under många år när min dotter utreddes och till slut fick en autismdiagnos.

Birgitta var mitt bollplank och mitt oreserverade stöd utanför familje- och vänkretsen.
Hon hjälpte mig att sortera i min trötta hjärnas tanketrassel. Hon bekräftade att den känslomässiga berg- och dalbana jag åkte var en normal resa att göra i min situation.

En utmattad hjärna är trött, ledsen och oskarp. Den lever i grådask och oro och snurrar runt i tankar som inte är så hjälpsamma för att må bättre. Men Birgitta hjälpte mig att granska tankemönstren och tillsammans kunde vi upptäcka kullerbyttorna och hitta nya tankar som var kraftfulla för att bryta negativa mönster.

Jag kallar Birgitta för min egen coach. Visst hade hon många patienter men känslan när jag besökte henne var att hon bara fanns där för min skull. Det är en otrolig förmån att få ha tillgång till en coach som så varmt och varsamt men ändå bestämt och engagerat lotsar dig framåt och uppåt.

Fortfarande idag 2020 finns det många som drar sig för att söka professionellt samtalsstöd.
Kanske finns rädslan där för vad ”folk ska tänka och tycka” om att man går till en psykolog eller kurator. Precis som om det vore något fult, något att skämmas för!

Är det inte dags att vi ändrar på den tröttsamma fördomen? Om vi bryter ett ben är det ju inte särskilt skämmigt att söka vård, varför ska det vara annorlunda att ta proffshjälp när det gäller en sliten hjärna?

Så länge jag kan och har mål i mun kommer jag att berätta hur fantastiskt bra det är att få tillgång till ett proffs som lånar ut sina öron och ögon till dig för att hjälpa dig framåt och uppåt på vägen till ett friskare liv! Viktigt förstås att du klickar med personen, tillit är vad som krävs för att det ska fungera.

oktober 1st, 2020|

Till dig som är fast i mörkret

Du som är fast i mörkret som kommer av att du är trött, slut, tömd.
Du som kanske inte ens orkat ta dig ur sängen denna morgon, som inte ser någon anledning till att stiga upp. För vad ska du ta dig till med när berget framför dig bara växer och du är inlåst i din utmattade hjärnas fängelse. Allt du känner är en smärta som skymmer solen.

Jag har också varit där, i panikens grepp, i ångestens klor, längst ned på botten av mig själv.
Det enda jag behövde då var att någon sa till mig att det kommer bli bättre.
Någon som ville lyssna, som erbjöd sina öron och sitt hjärtas bomull för att trösta mig.
För inte hjälper hurtiga texter när någon dragit en tjock mental filt över dig och du inte knappt kan andas själv.

När man är i mörkret och inte ser själv, kan någon annan tända ett ljus och lysa upp en stund, värma dig som fryser. Någon som hjälper dig att andas, ett andetag och ett till.
Det blir bättre, det gör det! Långsamt, ett steg i taget.

Om du är där nu, våga ta hjälp! Ring en vän och be att hen ska vara ditt ljus.
Våga berätta hur det egentligen känns, och du blir kommer att bli förvånad över reaktionen.
För den som vågar öppna sig och visa sig sårbar får oftast ett öppet hjärta som svar.
Nästa gång kan det vara din vän som behöver din hjälp. Nästa gång kan du få vara någons ljus.

Och du som inte har någon att ringa. Här nedan finns några länkar till människor som finns där för att lyssna på dig, bara ett samtal bort.

https://www.jourhavande-medmanniska.se/

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

https://mind.se/hitta-hjalp/aldrelinjen/

https://mind.se/hitta-hjalp/foraldralinjen/

 

september 24th, 2020|

Gratis energi utanför knuten

Tänk att få sträcka ut sina ben i en lätt joggingrunda på en skogsstig som luktar jord och blöta löv! Ovanför en knallblå himmel och klar, hög och klar luft rätt ner i mina lungor.

Eller ta en långpromenad med mössan neddragen långt ner i pannan i singlande snöfall! Känna hur kinderna hettar och blodet sjunger.

Eller sitta alldeles tyst och stilla på en sten i en vårskog där backen är översållad av vitsippor. I öronen kören av yra och jublande fåglar.

Eller varför inte landa på bryggan efter ett ljummet dopp och låta vattendropparna rinna av på träet när man dricker den första koppen kaffe. Svalka sig i julivärmen med ännu ett dopp och ett till!

Naturen är en av mina bästa mediciner när livet känns svårt.
En oas utan krav, en plats där jag får vara precis som jag är.

Utanför dörren finns den, en gratis tankstation för min trötta själ, och jag kan krama ett träd och känna tröst när jag lutar mig mot barken.

Dygnet runt kan jag ”checka in” på min tankstation utan minsta motprestation och bara låta mig fyllas av den gröna och så sköna energin. Naturen är en skattkammare där jag bara kan få vara, det är inte så bara! Där kan min trötta och ledsna kropp bli lite gladare och piggare!

september 17th, 2020|

Går du plus eller minus i energibudgeten?

Jag har inte tid! En trist tanke som jag så ofta tänkte förr, innan utmattningen.

En tanke som kom allt oftare, och skavde allt djupare i mitt livs väv. En tanke som blev till verklig, upplevd stress och successivt drev mig in i sjukdom.

Sanningen är att tid är det enda vi har som är rättvist fördelat. Alla människor har 24 timmar per dygn till förfogande, såklart med olika liv och olika förutsättningar.
Men om vi börjar i tänket, så är gör det också skillnad HUR vi tänker om vår tid.

Glöm inte att tankar påverkar vår hjärna så till den milda grad att vi ofta tror att allt vi tänker är sant.
Och om vi försiktigt börjar att prova tanken, ”jag har tid” så kanske känslan i kroppen blir en annan.
För mig blev den det. Såhär några år efter utmattningen tänker jag ofta ” jag har tid för det som är viktigt”. Och då mår jag mycket bättre, eftersom jag också insåg att det känns bättre att byta ut mina måsten mot vill. Det gör en stor skillnad i känsla att tänka att ”jag vill gå till jobbet” istället för att ”jag måste”, eftersom jag faktiskt har gjort ett aktivt val. Och det är mycket skönare att tänka att ”jag vill ge mig ut och springa” istället för ”jag måste springa” precis som om någon tvingar mig.

Vad vi tänker och vad vi säger påverkar vår känsla och vår energi i kroppen.
Och energin i kroppen är jag intresserad av att den ska vara så hög och klar som möjligt!
Jag har blivit mer ekonomisk med mina timmar och minuter, jag slarvar inte längre bort mina stunder utan är noga med vad jag lägger min tid på.

Energibudgeten är en central del av mitt liv, inför varje vecka stämmer jag av med mig själv vad jag behöver för att hålla den i balans.
Eftersom jag reflekterat mycket kring vad som tar energi försöker jag minimera detta. Som onödig stress. Jag bokar inte längre upp alla dagar i veckan, det tar för mycket kraft av mig. Min hjärna behöver vilopauserna, andrummet emellan. Då fyller jag på.
Jag har hittat mina källor till energi, sånt som fyller på och gör att jag känner livet i mig i varje cell.
Tankarna kring våra energikällor har jag samlat i boken ”Vitsippsströssel och fågeltwitter”.

En inspirationsbok där du som läser själv kan fundera kring vad som ger dig energi.
Just nu spelas min bok in som ljudbok. Det ska bli spännande att se och höra hur resultatet blir! Jag hoppas kunna inspirera dig och många fler att reflektera kring vårt dyrbara liv och vad vi lägger vår tid på.

september 11th, 2020|

När själen skriker gör kroppen ont

En bil som inte tankas stannar till sist, när tanken med bensin är tom.

En blomma som inte får vatten och näring vissnar.

Om man lastar sin bil för tungt kan det kännas när man kör, det går trögare.

Varför har vi människor då så svårt att uppfatta sambandet mellan att köra för hårt med tungt lass och en mental krasch? Varför är det så svårt att lyssna på kroppens signaler innan energitanken är helt tömd?

Jag tror att det har att göra med att vi är så styrda av invanda mönster och vår självuppfattning. När anfallen av hjärtklappning kom blev jag rädd och vilade. När jag kände mig bättre körde jag på igen, lite till bara. När panikångestattackerna kom tätare och tätare bromsade jag in och repade mig, sen tog jag nya tag.

För jag, var ju den starka tjejen som inget bet på. Jag som visste hur man skulle tänka och göra om man var stressad. Det var den bild jag hade av mig själv, och som jag gärna ville att andra också hade. Mina mönster var att aldrig ge upp, att gilla läget och lägga i en extra växel. För inte fanns det väl någon möjlighet att förändra mitt liv som på så många sätt handlade om alla andra? Hur skulle jag få en större plats i min egen tillvaro?

Efter ett antal turer till vårdcentralen och akuten för att kolla mitt värkande hjärta, efter allt tätare panikattacker, kom så kraschen till slut. När jag fick yrseln som gjorde att jag inte längre kunde rusa på utan hamnade sjukskriven i soffan, insåg jag att alla mina signaler från kroppen berodde på att jag mådde jättedåligt inuti. Själen skrek efter förändring.

Det första jag gjorde var att reflektera över vad som saknades. Musiken, sången och skrivandet som länge legat på is var några av nycklarna. Jag förstod att jag behövde bygga in dessa bitar i min tillvaro igen.  Men först behövde jag bli starkare fysiskt. När jag vilat ett par veckor lättade yrseln och jag kunde börja gå promenader med stavar. Det var ett stort och härligt framsteg! Att få komma ut och dra in den höga, klara höstluften i lungorna gjorde att mina ögon tårades av lycka. Bara att kunna gå och stå igen utan problem var en innerlig glädje! När jag på allvar började lyssna på kroppen tackade min själ mig genom att så sakta lugna sig.

 

 

 

september 4th, 2020|
Korta fakta

Namn:
ANNIKA GELIN
Ålder:
50
Bor:
Örebro
Aktuell med:

Kommunikatör och sångerska som tagit mig igenom två perioder av utmattningssyndrom och lärt mig mycket av det.
Är noga med min energibudget och att sätta in mycket av det som ger energi på mitt konto så att jag lättare kan möta livets utmaningar.
Sången och musiken är min största och mest naturliga energikälla, naturen en annan mycket viktig sådan.

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen