Balansbloggare: Anette Laursen2020-08-18T09:17:21+00:00

Julen den nalkas

Vid flera tillfällen de åren när jag plockade fram våra tomtelådor så hade jag en ledsam känsla undrar hur det känns nästa jul…för denna julen är ju inte 100 % bra. Och då kan det tyckas- har någon människa en 100 % jul? Självklart inte men när man mår sådär, när man borde vara lycklig för allt man har och så mår man ”sådär” inuti inte ens sådär utan riktigt dåligt. Man sväljer och fäller en tår att allt inte är som det borde vara om man skulle våga nämna det för någon så hade jag inte haft någon förklaring varför jag mådde dåligt. Nu kommer det bästa ordet som finns på den känslan ”olustig” min svärmor kunde ibland ringa mig och fråga

– Anette, vad hette det där ordet jag skulle använda när man mår sådär. ”olustig”. Vi alla kan ju känna känslan olustig.

Det var som sagt ett flertal jular som jag hade samma känsla. Det ekade inom mig att jag borde vara tacksam jag som hade det så bra. Det hjälpte inte att jag tänkte på barnen i Afrika eller riktigt sjuka människor. Det var så ledsamt och gjorde så ont jag höll det inom mig. Men ändå så hittar man ljusglimtar och glädje och livet är ju inte bara sorgset.

Vårt vackra nästan 100-åriga hus som smyckade sig själv, det räckte att man plockade fram ljusstakarna så blev det så oerhört vackert.

Våra fina små flickor i Karl Larson klänningar och tomten Efraim som kom på sitt årliga besök. Jag var ändå glad och tacksam men visst är det svårt att beskriva detta fenomen det är så oerhört svårt för den personen som inte upplevt psykisk ohälsa. Och det är inte enkelt när man kan må väldigt bra ena dagen och ”skit” andra dagen det kan vara svårt för nära och kära att förstå när man själv inte kan ”sätta fingret” på det. Man lever mellan hopp och förtvivlan oavsett om man är utbränd= utmattnings syndrom eller annan diagnos så är det tufft när man pendlar i ”upp och ned dagar” kraftigt.

Jag tror på att det är bättre att berätta och förklara om man kan ”sätta fingret” på känslan och upplevelsen då tror jag att det underlättar för alla inblandade. Jag själv är inget lysande exempel jag ville inte berätta jag kände sådan skam och skuld att jag mådde dåligt men man slipper få höra de klassiska fraserna.

– ryck upp dig.

– ta dig i kragen.

– du var ju dig lik igår.

– sluta känna efter.

Inte enkelt för omgivningen och förstå oftast okunskap så klokskap är om vi kan berätta. Man får förhoppningsvis en ökad förståelse.

Julen kan ge en stress för många människor. Klokt att göra en sak i taget. Bry dig inte om att grannen tagit upp alla ljusstakar.

Om man blir stressad så fokusera på andningen, ”tänk i en fyrkant” fokusera på de fyra hörnen. Tänk i en våg, följ sakta vågen med andningen.

Dessa knep och verktyg fungerade jättebra på mig när jag hade flygrädsla bla.Tänk på återhämtning. Viktigt är att komma ihåg att vi människor som levt i flera år med stark rädsla, oro, ångest och kanske fobier vi har förhoppningsvis lärt oss en del att våga vara i dessa känslor och förhoppningsvis har många lärt sig att det inte är farligt men väldigt obehagligt så klart. Vi har en kunskap och erfarenhet och det är det vi behöver fokusera på. Vi kan detta, vi är vana vid detta och vi får lära oss att leva och hantera det. Det är lika för alla människor men ”VI” kan detta.

Den här julen kommer vi nog att minnas lite extra när hela befolkningen hamnade i viruset coronas grepp. Förhoppningsvis får vi bukt med viruset nu framöver när våra myndigheter har gett oss ännu mer strikta restriktioner. Och troligtvis kommer det ett vaccin som skall fungera.

Ur kriser, sjukdomar och annat elände kommer det alltid något gott ur det man kan sällan se det positiva när man är mitt i ett eländet men sen. Då kommer det bli en fantastisk tid, en bättre tid tror jag. Och vi stärks att vi rett ut det tuffa oavsett vad vi behövt för hjälp. Detta har vi alla gemensamt. Det blir en bra gemenskap. Tillsammans är vi ännu starkare.

 

/A

november 24th, 2020|

Fokusera på de goda tankarna

Man kan ta fram papper och penna, rita en rund sol, solstrålarna får pratbubblor i ändarna och i pratbubblorna kan man skriva saker man tycker om och blir glad av. Endast fantasin sätter gränser. Tag fram pappret flera gånger varje dag om det känns bra.

Några förslag som jag tycker om. Ljusstakar jag bara längtar det gör inte alla. För en del kan ljusstakar skapa ångest och ensamhet då skriver man givetvis inte det.

Andra förslag: Bada, springa, promenera, läsa, fotografera, dricka kaffe, gå upp tidigt på morgonen. Slöa en hel dag, arbeta hemifrån, vara glad, vara nöjd, snäll, rolig, hjälpsam, energisk och att föreläsa.

Papper och penna har hjälp mig massor. Jag har skrivit mängder av texter genom åren. Bränt det mesta i kakelugnen, så tanken har oftast bara varit att avleda ”skallen” att skiva av mig att få det på pränt.

Det kan handla om allt.

Relationer, vänskap och mig själv helst under de dystra tunga året. Då allt bara var så meningslöst jag tyckte jag gick till min terapeut i 10 år och jag tyckte inte jag tog något steg framåt.

Men…så…en..dag…bara jag bestämde mig att nu får det vara nog med den här oärligheten mot mig själv, jag är en ärlig människa i grunden. Nu eller aldrig ska jag bryta den här fasaden och den här krakelerade masken drogs sakta bort från mitt ansikte. Från tom blick till glittrande ögon. Vågar säga det utan högmod. För att du och ni ska få hopp och tro. Det var verkligen så. Att våga stå för den jag är, våga stå upp gör den jag är. Krossa tabun och tillsammans är vi starkare.

Det var mycket positiva reaktioner trots allt så kändes allt väldigt ensamt. Mina förändringar jag gjort gjorde mig ensam. Men jag har tränat mig väldigt mycket att allt kommer att bli otroligt tufft. Det känns mycket lättare nu efter snart tre år.

De som var så entusiastiska i början, föll bort men det har blivit flera nytillkomna själar. Både nya och gamla. Tack å lov 🙏🏽 Monika och Elisabeth är två pärlor.

Det är bara att kämpa vidare och njuta av resan för resan är häftig.

Jag är livsnjutare ut i de små kapillärerna.

Det ska va’ gött och leva….💥

 

/A

 

november 17th, 2020|

Idag för 16 år sedan…

Jag låg inne på en psykiatrisk avdelning, jag var mitt upp i en psykos. 11/11 kl. 11:00 detta magiska datumet då skulle jag få några koder inne på avdelningen. (trodde jag i min ”verkliga” fantasi) Jag skulle rädda världen mot allt ont och vända till gott. Vacker tanke, men det var bara en tanke och psykosen bekämpades med stark medicin. Kvar fanns så småningom bara en depression. En illaluktande, vidrig, kletig depression som bara förde med sig  negativa tankar främst om mig själv som person inget eget värde alls.

Men…

Saker och händelser kan förändras och det sista som överger människan är hoppet. Att aldrig sluta tro att det går att förändra. Men det är bara jag och du och ni som kan bestämma er för den förändringen, inga vänner inga anhöriga endast vårt beslut. Att bryta tankemönster från dinosaurier uråldriga tänkande som vi alla har mer eller mindre ibland, att byta ut negativa tankar till positiva med bra stöd och redskap, det är fantastiskt.

Men…

Det tar tid om man är skör och nedsatt av olika anledningar. Och detta är nästan det som är mest frustrerande att det tar tid och när man är på ”gång” är man oftast ganska skör och många behöver skynda långsamt.

Idag 11/11 kl. 11:00 skall jag föreläsa och detta kallar jag min egen revansch mot det hårda livet, jag ser det som att jag fått en chans och jag gör allt för att leva mitt liv fullt ut trots min bipolära diagnos typ 1. Men jag är vaksam och försöker vara lyhörd men det är inte helt enkelt när min energi är stark.

/A

november 11th, 2020|

Det här är nästan det viktigaste av allt som jag bör förmedla

Förra veckan jobbade jag alldeles för mycket med mitt företag. Det kändes nödvändigt, det ska bli lugnare denna veckan. Hela tiden så hängde det över mig att jag skulle skriva en text till riksbalansbloggen att säga nej till Johanna hade jag inte i tanken, nej jag brukar genomföra och fullfölja saker. Och det är nog här problemet ligger. Jag älskar att arbeta och ha mycket omkring mig och det mesta är ju roliga saker att bromsa i tid när man lyfts av olika projekt då vill man ju bara hålla på. Men STOPP HÄR NU!

Jag vill göra mig själv uppmärksam på att jag har en allvarlig psykisk diagnos.

Bipolärtyp 1

Min sjukdom är lömsk (tycker jag)

Det kan vara svårt för mig att dra i nödbromsen i tid då jag inte vill lyssna på det örat när jag mår bra.

När jag reflekterade över detta så mailade jag Johanna och skrev: Jag har ingen möjlighet att dela med mig av något inlägg denna veckan för jag har för mycket just nu. Men delar gärna med mig nästa vecka.

Detta kallar jag insikt, sjukdomsinsikt. Jag är stor flicka nu 53 år så då borde man väl ha lärt sig något. Tveksamt ibland.

2005 lovade jag min man och våra barn att aldrig mer ska få en psykos, det sköter inte sig själv att leva upp till det. Fysisk och mental träning dagligen ger bra förutsättningar men att bromsa i tid är det viktigaste hur roliga projekt man än håller på med då jag valt detta aktiva liv.

Här kommer självledarskapet in. Kortfattat.

  • Medvetenhet
  • Acceptera
  • Tillt
  • Trygghet
  • Eget ansvar (skyll inte på andra, hur provocerat det än låter, jag vet}

 

/A

 

november 10th, 2020|

Det viktiga i livet

Det är var och ens viktiga.

Det grundläggande för mig är att jag är ödmjuk inför andra människor att inte känner mig överlägsen någon annan. Viktigt är att belysa vi är människor och vi ibland kan tappa fattningen det är fullt mänskligt. Ingen är perfekt.

Att vara modig och våga möta människor i olika situationer och då känna trygghet och tillit till sig själv det har för mig krävts oerhört många år av träning och detta tränar jag mig dagligen i.

Visdom är för mig att förstå att vi alla är så olika men att vi kan respektera och inte döma andra människor så hårt när de uppför sig annorlunda än vad jag tycker är viktigt för mig. Något jag tränar mig ofta i.

Snällhet är kanske ett ”mesigt” ord men ack så viktigt och grundläggande för oss alla. Att göra en eller flera snälla handlingar mot en annan människa gör att vi får dubbelt tillbaka. En snäll tanke kan räcka för den som väljer det även det gynnar oss själva. Vikten av att vi själva mår bra är i sig grundläggande för inre harmoni.

 

/A

oktober 29th, 2020|

”Catwalk”

Filmen Catwalk hade premiär förra året. En film från Glada Huddig gänget. En otroligt stark film som jag inte kan svara på varför jag inte sett tidigare. Kanske har det känts för nära. Nu har jag sett den två gånger på en vecka. Kan rekommenderas med dess starka budskap om man gillar och se den typen av film.

Jag har själv erfarenhet med att ”leva nära” ungdomar i teatersammanhang och det är så fantastiskt.

Jag minns i en grupp som bestod av ungefär 25 ungdomar alla med olika nivåer av funktionsvariationer och olika diagnoser, ingen var elak ingen var dum eller avundsam alla bara gav varann beröm.

De som borde höras mer fick träna sig i det. De som borde låta mindre fick träna sig i det.

En teaterlärare betyder mycket för mig hon börjar på bokstaven R jag kallar henne ”teaterdirektör” hon har ett seende som är så fantastiskt med dessa ljuvliga ungdomar. Hon ser varje enskild individ så fint. Jag vill passa på att tacka alla våra släktingar och vänner som har tagit sig till olika teateruppsättningar runt om och uppmärksammat dessa underbart kämpande människor som många av dem har varit utsatta för mobbing och annat. Flera av dem kan sätta ord på känslor. Jag har lärt mig så mycket av dessa härliga människor som gett mig egna värden. De har sina svårigheter och begränsningar men också möjligheter de har något annat som de kan lära oss.

Glädjen i livet. 😊

/A

oktober 28th, 2020|
Korta fakta

Namn:
ANETTE LAURSEN
Ålder: 53
Bor: Bollebygd
Aktuell med: Jag kommer blogga om livet med eller utan diagnos.

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen