De senaste dagarna har varit lite tyngre. Som vanligt kan jag inte sätta fingret på varför utan bara konstatera faktum.
Det störde mig mycket mer förr att jag inte kunde sätta orsaker på det. Det är säkert så mycket
som surrar i vårt undermedvetna som triggar igång skoven av ren reflex. Ibland kan jag dock
räkna ut varför. Något som berör utan att ha varit riktat på något sätt. En film som ger en stämning, en låt eller text…

     

Däremot vet jag alltid vart jag kan vända mig för att få hjälp. Jag har alltid det röda kortet både
på kylskåpsdörren och ett med mig i jackfickan.

Jag är usel på att be mina nära om hjälp. Antagligen vill jag skydda dom från mitt mörker
och inte oroa. Jag vet, fina ni. Jag jobbar på det.

Även om jag inte ringer er så ringer jag någon. Jag lovar!