Hemma från Stockholm där jag varit för ett litet jobbuppdrag för mitt förra arbete som projektmedarbetare
i ett rekryterings projekt jag var anställd i fram tills i somras.
Hösten 2018 började jag en tjänst som projektmedarbetare i ett nytt rekryteringsprojekt som har drivits av Sveriges kommuner och regioner där Borås stad var en kommun som var med i detta projektet.
Ett projekt som i stora drag gått ut på att ta tillvara på yrkeskunskaper hos personer med psykisk ohälsa som stått utanför arbetslivet av olika anledningar.
Jag nappade på detta jobbet för att man sökte efter personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som skulle vara stöd för både arbetsgivare och personer med psykisk ohälsa som vi anställde via projektet till nya tjänster vi tagit fram.
Så detta jobbet tänkte jag borde passa mig perfekt dels utifrån mina utbildningar som undersköterska och fritidsledare och så bonusen min egna erfarenhet av psykisk ohälsa och den resan jag gjort med mig själv.
Det var ett rörigt projekt från början till slut, jag har aldrig mött så mycket okunskap och fördomar om oss som haft eller har en psykisk ohälsa som jag gjort under den här tiden.
Att psykiatrin har sett mig som en diagnos och en person som har fel är en sak deras jobb är ju att utreda vad som gör att en person inte mår bra. Men att i arbetslivet möta fördomar och attityder som att jag inte förstår eller inte kan arbeta som alla andra bara för att jag haft en psykisk ohälsa det trodde jag inte jag skulle behöva uppleva men ja där finns det mycket att jobba på.
Även om det var ett svårt projekt och jag flera gånger frågade mig om det var värt att jobba kvar i det så lärde jag mig otroligt mycket jag fick gå utbildningar så jag kan arbeta som jobbcoach om jag skulle vilja men framförallt så är jag mer säker än tidigare att det är just med att stötta människor med psykisk ohälsa jag vill arbeta med.
Att jag flera gånger under den här tiden frågade mig vad jag höll på med om det var värt det är för att jag är en stark person som inte kan hålla tyst och gärna tar diskussioner när jag möter dessa attityder och okunskap som finns om personer med psykisk ohälsa och arbetslivet.
Nu tog den tjänsten slut före sommaren och man valde att inte ta tillvara på mig och min kompetens, men min arbetsgivare som jag hade lovade stå för min anställning och lön fram tills nästa sommar om jag hittade mig ett nytt arbete.
Så i april började jag jakten på ett nytt jobb tog kontakt med nya och gamla kontakter och på det viset kom Face it together till och mitt nya arbete som verksamhetsansvarig.
Face it togehter är ett hälsofrämjande pilotprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa där vi riktar in oss på det friska med hjälp av olika aktiviteter men också vikten av att få komma ut och få den sociala biten av att få träffas i sammanhang som inte har med vården att göra där vi inte bryr oss om diagnoser eller ohälsan.