Forskning och arbete med anhöriga har pågått länge. För Mats Ewertzon 63 år, startade intresset för anhöriga redan för 25 år då han arbetade på Beckomberga sjukhus. Det blev begynnelsen på hans mångåriga arbete med anhörigfrågor inom psykiatrin.

-Det sociala nätverket är viktigt för människor generellt och inte minst när man drabbas av svår sjukdom. De anhöriga har därför en väldigt viktig funktion, säger Mats med den ena handen vilandes runt tekoppen som står på bordet mellan oss.
Vi är alla anhöriga nån gång i livet. Då även jag, fortsätter han.

Mats möte med anhörigvärlden tog sin början för 25 år sedan. Som utbildningsledare på Beckomberga sjukhus föddes idén att tillsammans med kuratorn Helena Forssell intervjua anhöriga om sin situation då de i sina respektive arbeten mötte anhöriga.

-Vi såg ett tydligt engagemang för sin närstående och intervjuerna vi gjorde med hjälp av en anhörigorganisation mynnade till slut ut i en rapport till forskningsutbildningsenheten på Beckomberga. Den rapporten blev startskottet för mitt arbete med anhöriga genom åren, berättar Mats.

Så småningom hamnade Mats fokus mot forskningen och han fick möjlighet att gå en forskarutbildning. 2012 disputerade han med avhandlingen ”Familjemedlem till personer med psykossjukdom, bemötande och utanförskap i psykiatrisk vård” som man idag kan hitta på Örebro universitet.

– Jag var intresserad av att se bemötandets betydelse i vården för de som är anhöriga. Bemötande är ett så abstrakt begrepp och i avhandlingen jobbade jag med att definiera vad ett gott bemötande kan innebära för anhöriga, säger han.
Idag arbetar Mats som möjliggörare och forskare på Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA), och som forskare inom flera studier på Ersta Sköndal Bräcke högskola.

-I ett projekt på Ersta Sköndal Bräcke högskola följer vi anhöriga inom olika vårdområden. Vi tittar på om det finns skillnader inom de olika områdena i bemötandet gentemot anhöriga. Om det finns ett samband mellan upplevelse av bemötande och känsla av utanförskap gentemot den vård som deltagaren får, berättar Mats.

Vad tror du är det svåraste med att vara anhörig idag?
– Att vara anhörig innebär inte att vi alla är stöpta i samma form. Det finns nog egentligen mer som skiljer oss åt än som förenar oss.
Utifrån min erfarenhet som anhörig så är det en utmaning att ta hand om sig själv, vilket är en förutsättning för att orka vara anhörig. Många går in i väggen för att man inte orkar eller hinner att prioritera sig själv.
Inom vården tror jag att den största utmaningen är att ge en god vård och omsorg till den sjuke. Klarar man av det behövs automatiskt mindre stöd till den anhörige.

 

Mariah Levicsek,
Projektledare Anhöriga

 

Tips om du vill läsa mer om anhöriga och forskning

Avhandlingar anhöriga