Ett nytt år har börjat och för mig  innebär det nya möjligheter att nå mål, att komma vidare. Ett av mina mål är ett vanligt, att träna mer. Detta år känner jag känsla av att  jag kan lyckas. Jag har gått ner mycket i vikt och förra halvåret tränade jag redan en hel del. Tycker förövrigt mycket om delmål. En anledning är att hela målet ibland kan kännas för mäktigt. Risken är då stor att målet förblir just ett mål för mig. Dvs det blir inte genomfört utan mer som en dröm jag har vill  kunna genomföra men inte lyckas .

Ibland är mina delmål mindre ibland mer omfattande. Ofta beroende av min energi. Jag har delmål i det mesta jag gör för att komma igång med dessa. Särskilt under min a perioder av depression. Det kan innebära att när jag motionerar, sikta på en plats i horisonten, till exempel  en lyktstolpe, eller en parkbänk.

Sedan springer jag ända fram till just den parkbänken  tills jag hittar ett nytt delmål också beroende av min energi. Jag tar  ofta en dag i taget. Gjorde detta särskilt i början av mitt sjukdoms utbrott. På senare år, allt eftersom jag blivit mer stabil i mitt mående klarar jag att se över en längre period, att planera.

Vinsten av motion har jag fått uppleva en del genom åren. När jag gick gymnasiet tränade jag  som mest. Sprang  mycket, flera mil/vecka. Under åren som följt har jag inte alltid orkat träna. Jag fick mycket medicin ett tag. Så många sorter att jag till slut inte kände att de gjorde stor skillnad vilken som hjälpte mig blev svårt att ha koll på när de var så många. Märkte till sist bara att jag blev väldigt trött. Senaste halvåret har jag också kunnat dra ner på mina mediciner och mår ändå bra. Hade som mest sju sorter, stämningsstabiliserare, ångestdämpande och antidepressiva. Nu har jag två sorters medicin en stämningsstabiliserare och en antidepressiv och mår ganska bra, känner ingen försämring måendemässigt jämfört med då jag fick mer medicin. Den har bidragit till att jag kommer iväg på mina promenader och joggingrundor.

Tror dels att träningen har bidragit till att det jag  kunnat sätta ut mediciner, samtidigt även att min ökade energi gjort det möjligt att orka börja med träning igen. Under vissa perioder i min sjukdom har jag behövt och kanske kommer att behöva mer medicin. Tycker personligen att medicinska utvärderingar  är viktig att göra  i vården. Det som hjälper mig nu kanske inte är samma medicin/mediciner som är bäst för mig nästa år. Detta har jag nu erfarit själv eftersom de 2 mediciner som jag tar idag verkar göra mitt mående minst lika stabilt som de  7 sorter jag fick för några år sedan. Men det är viktigt att man bestämmer detta tillsammans med sin läkare. Annars kan vården få svårt att utvärdera och göra uppföljningar som ju är en förutsättning för att kunna hitta rätt behandling.

/Malin