Samordnad vårdplanering

Samordnad vårdplanering innebär att det medicinska ansvaret för patienten går över från en vårdgivare till en annan. Även betalningsansvaret förs över från exempelvis landstinget till kommunens socialtjänst.

Det är myndighetens och personalens ansvar att se till att det erbjuds rätt stöd och insatser. Man ska underlätta för utskrivningen samt när chefsläkare vill ansöka om öppen psykiatrisk vård eller öppen rättspsykiatrisk vård.

Omsorg, omvårdnad och stöd ska tas upp liksom boendefrågan. Det man kommer fram till ska skrivas in i en vårdplan.

Samordnad individuell plan ska göras när det behövs insatser både från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det anges i både Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen.

Initiativet kan komma från patienten eller anhörig. Det finns en skyldighet att informera patienten om detta och planeringen ska syfta till att patienten blir mer delaktig i sin vård och omsorg.

Patientens önskemål och behov är styrande, vårdplaneringen deltar patient, sjuksköterska och biståndsbedömare från kommunen.

Vad är SIP?

En samordnad indivduell plan – SIP, är sedan 2010 lagstiftat både i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. 

Lagen säger att en individuell plan ska upprättas när den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården och insatserna behöver samordnas för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda. Den enskilde ska samtycka till att planen upprättas. (2 kap. 7 § SoL och 16 kap 4 § HSL).

Delaktighet i arbetet med SIP i lagens förarbete lyfts fram att närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Släktingar och vänner som står familjen nära kan involveras. Planeringen ska utgå från den enskildes hela livssituation och där har närstående en viktig roll att fylla. Ta reda på mer >>

Delaktighet i vården och vårdplaneringen

Även bestämmelsen om rätten till en fast vårdkontakt behandlas eftersom kontinuitet och samordning har avgörande betydelse för patientens delaktighet, trygghet och säkerhet (29 a § HSL) samt hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdslagen  

2 a § Hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den ska särskilt

1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,

5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.

Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården ska, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (2014:822).