Om man behöver mycket tandvård

Om man har vissa långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar behöver man ofta mer tandvård än andra. Det kan bero på att sjukdomen i sig medför en ökad risk för tandskador eller problem med att sköta sin munhygien.

Vem har rätt till tandvårdsstödet?

Det är landstinget eller regionen där man bor som bedömer om man har rätt till tandvårdsstödet. Varje ansökan bedöms individuellt. Det räcker i regel inte att man har fått en diagnos på sin sjukdom eller sitt tillstånd. Funktionsnedsättningen ska också bedömas, det vill säga hur sjukdomen påverkar möjligheten att sköta den egna munhygienen och vilka problem som kan uppstå vid tandvårdsbehandling.

Till de långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar som kan ge rätt till tandvårdsstöd hör:

  • Psykisk sjukdom som leder till att man har svårt att sköta sin munhygien.

Utökning av det statliga tandvårdsstödet

15 januari 2017: Patienterna som har behov av benuppbyggnad har fått ett betydligt bättre tandvårdsstöd.

15 januari 2018: Tandstensborttagning ingår i tandvårdsstödetför alla patienter. STB kan användas till dessa åtgärder.

Läs hela TLVs årliga pressentation >>

Hur ansöker man om tandvårdsstödet?

För att kunna ansöka om stödet behöver man ett speciellt läkarintyg där läkaren beskriver sjukdomen och ofta också funktionsnedsättningen. Det är läkaren man behandlas av som har information om vilka uppgifter som landstingen eller regionerna kräver i läkarintyget.

Läkarintyget skickas antingen av läkaren, tandläkaren eller patienten till den enhet som ansvarar för tandvården i landstinget eller regionen där man bor. Ibland kallas det för tandvårdsenheten, men det kan skilja beroende på var man bor. Därefter fattar bedömningstandläkaren beslut om man har rätt till tandvårdsstödet och hur länge det gäller.

Om man har fått rätt till tandvårdsstöd får man ett kort eller intyg, som man visar upp hos tandläkaren eller tandhygienisten. Tandvårdskortet kan ha olika giltighetstid beroende på hur funktionsnedsättningen bedöms och ska alltid visas upp när man går till tandvården. Då betalar man för sitt tandvårdsbesök på samma sätt som inom sjukvården. Man får också en stämpel i högkostnadskortet och har man frikort gäller det även vid tandvårdsbesök.


Försäkringskassan om högkostnadsskyddet:

I tandvårdsstödet finns ett högkostnadsskydd som innebär att du vid större behandlingar bara behöver betala en del av kostnaden själv. Försäkringskassan betalar ersättning för resten direkt till din tandläkare. Du behöver alltså inte själv göra något för att ta del av skyddet.

Men det är viktigt att komma ihåg att ersättningen från Försäkringskassan inte beräknas utifrån det pris som tandläkaren tar ut. Den beräknas i stället utifrån ett referenspris. Referenspriset är ett fast pris som bestäms av staten. Alla åtgärder som berättigar till ersättning från högkostnadsskyddet har ett referenspris. I referenspriset ingår också kostnader för material.

Tandläkarna är inte bundna av referenspriset. De kan välja att ta ut ett pris som är högre eller lägre. Om din tandläkare tar ut ett högre pris än referenspriset för en åtgärd betalar Försäkringskassan ändå bara ut ersättning som motsvarar referenspriset. Om tandläkaren tar ut ett lägre pris beräknas ersättningen däremot inte efter referenspriset, utan efter det pris som du faktiskt betalar.

Du står själv för tandvårdskostnader som har ett referenspris på upp till 3000 kronor. Sedan får du ersättning för:

– 50 procent av kostnader med ett referenspris mellan 3 000 och 15 000 kronor

– 85 procent av kostnader med ett referenspris som överstiger 15 000 kronor.


 

Vart kan man vända sig om man har frågor?

Om man har frågor eller vill veta mer om tandvård i samband med vissa långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar ska man i första hand fråga sin tandläkare eller behandlande läkare. I andra hand vänder man sig med sina frågor till den enhet som ansvarar för tandvården i landstinget eller regionen där man bor.

Muntorrhet är ett av skälen…

9 av 10 missar statligt bidrag för tandvård!

Det särskilda tandvårdsbidraget infördes den 1 januari 2013 och riktar sig till personer med sjukdomar, ofta kroniska, som kan leda till sämre tandhälsa. Ett exempel är de som genomgår strålbehandling eller får mediciner som kan ge muntorrhet.

Den som är berättigad till bidraget får 600 kronor per halvår, totalt 1200 kronor per år.

Personen kan välja att ta ut hela beloppet vid ett besök eller dela upp det på flera tillfällen. Bland de 21924 personerna kan det därmed finnas de som bara tagit ut 200 kronor vid ett besök under året och andra som tagit ut hela beloppet.

Särskilt tandvårdsbidrag

● Infördes 1 januari 2013 och riktar sig till personer med ökat behov av tandvård. Det gäller dem som har vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar som ökar risken för försämrad tandhälsa.

● Exempel på sjukdomar är tarmsvikt och Sjögrens syndrom.

● Stödet är på 600 kronor per halvår. Totalt ges 1200 kronor per år.

● Stödet ska gå till betalning av förebyggande åtgärder som undersökning och tandrengöring. ● De som har rätt till särskilt tandvårdsbidrag har även rätt till det allmänna tandvårdsstödet som alla får.

● De som har rätt till stödet behöver inte söka det. Bidraget dras direkt på plats från tandvårdsavgiften.

> Läs mer om särskilt tandvårdsbidrag på Försäkringskassans hemsida…

Att söka tandvårdsbidrag

Det särskilda tandvårdsbidraget riktar sig till personer med ökad risk för försämrad tandhälsa. Men stödet har inte nått rätt målgrupp. Försäkringskassan har haft ett uppdrag om att sprida information om bidraget. Rosengren nämner flera insatser, som information till tandvården och patientorganisationer, diskussioner på en riksstämma för tandläkare och olika kampanjer.

– Vi har också tillsammans med Socialstyrelsen informerat läkare för att de ska prata med sina patienter som har den här diagnosen om att de kan ha rätt till det här stödet, säger hon.

Källa: Riksdag&Departement, 24 feb. 2014

Högkostnadsskydd i tandvårdsstödet

I tandvårdsstödet finns ett högkostnadsskydd som innebär att patienten vid större behandlingar bara behöver betala en del av kostnaden själv. Försäkringskassan betalar ersättning för resten av kostnaderna direkt till dig som är vårdgivare. Om patienten väljer att använda det allmänna eller det särskilda tandvårdsbidraget för att betala en del av kostnaden för en behandling dras bidraget av vid beräkningen av eventuell ersättning från högkostnadsskyddet.

För varje tandvårdsåtgärd som ingår i högkostnadsskyddet finns ett referenspris som ersättningen beräknas utifrån. I referenspriset ingår också kostnader för material. Referenspriset fastställs av staten. Men tandläkaren är inte bunden av referenspriset utan kan ta ut ett pris som är högre eller lägre. Tar tandläkaren ut ett högre pris än referenspriset för en åtgärd betalar Försäkringskassan ändå bara ersättning till patienten som motsvarar referenspriset.

Hur fungerar högkostnadsskyddet?

Högkostnadsskyddet börjar gälla när en patient under en tolvmånadersperiod fått åtgärder utförda vars sammanlagda referenspris överstiger 3 000 kronor. Sedan får patienten ersättning för

  • 50 procent av kostnader med ett referenspris mellan 3 000 och 15 000 kronor
  • 85 procent av kostnader med ett referenspris som överstiger 15 000 kronor.