Det är inte lagstiftningens fel att anhöriga till personer med psykisk ohälsa känner sig desperata och uteslutna.
» » » Det är inte lagstiftningens fel att anhöriga till personer med psykisk ohälsa känner sig desperata och uteslutna.

Det är inte lagstiftningens fel att anhöriga till personer med psykisk ohälsa känner sig desperata och uteslutna.

Ordet maktlöshet används flitigt när man beskriver anhörigas situation. Detta både av professionen och anhöriga själva. Språket är människans största vapen. Nu är det dags att börja använda språket konsekvent.

Det är inte fråga om att anhöriga ska ha mer eller mindre makt. Anhöriga ska ha trygghet att deras nära och kära får den vård och hjälp de behöver. Ingen uttryckte det bättre än Mikael Malm (SKL) under NSPHs Anhörigdag:

” …Det bästa anhörigstödet som finns är en välfungerande vård och omsorg…”

Vården möter ständiga utmaningar och är långt ifrån välfungerande. Därför är det jätteviktigt med anhörigstöd. Det är ännu viktigare att anhöriga de facto vet att hjälpen finns och vad den innebär.

Jag har under åren som yrkesverksam inom brukarrörelsen besökt många evenemang med syfte att förbättra anhörigas ställning. Gång på gång uttrycker anhöriga sitt missnöje över att de inte släpps in i vårdprocessen medan professionen skyller på det stela regelverket.

Systemfelet ligger i kommunikationsglappet.

Det är integritetsskyddet som är en av grundlagens centralpelare. Det är absolut inga problem med sekretesslagstiftningen. Det som är problematiskt är att vården nöjer sig för fort med ett nekande svar på frågan: ”Vill du att vi kontaktar någon anhörig?”

Jag minns första gången jag kom i kontakt med psykiatrin till följd av en lång och djup depression. Det sista jag ville då var att mina anhöriga skulle dras in i vårdprocessen. På den obligatoriska frågan, svarade jag ”Nej!”

Hade man förklarat för mig att min familj skulle få stöd, information och vägledning skulle jag ha svarat annorlunda.

Sluta prata om att vara motarbetad vänd blicken till den redan existerande klientgruppen, det vill säga oss patienter. Skapa allianser mellan patienten, anhöriga, vården och kommunen. Det räcker inte att bara ställa en fråga! Det räcker inte att göra det en eller två gånger! Jag är övertygad om att patienterna vill inget annat än att deras anhöriga mår bra.

 

Natascha Borg

Förbundssekreterare på Riksförbundet Balans