Boktips: Wishful drinking- Carrie Fisher om smärtan och sjukdomen
» » » Boktips: Wishful drinking- Carrie Fisher om smärtan och sjukdomen

Boktips: Wishful drinking- Carrie Fisher om smärtan och sjukdomen

Carrie Fisher blev en ikon som prinsessan Leia i ”Star wars”. Men hon gjorde mycket mer. Var en underhållande författare. Filmade med Woody Allen och i romantiska succén ”När Harry träffade Sally”. En mycket rolig kvinna som skämtade kring sin bipolära sjukdom och alkoholism.

Carrie Fishers bok ”Wishful drinking” finns snart i vårt bibliotek!
Gå till biblioteket >>

Erika Hallhagen trodde att hennes barndomshjälte behövde hjälp med att slåss mot en bransch full av sexism. Hon kunde inte ha haft mer fel. Kraften är lika stark hos skådespelaren Carrie Fisher som hos hennes ikoniska Star Wars-prinsessa Leia.

Det var inte alltid jag fick leka med de coolaste killarna som liten. Jag bar fodrade manchesterbrallor från Polarn & Pyret, hade aldrig någon Salomon-ryggsäck och gick i kyrkans miniorer istället för på fritids. Det fanns så att säga ingen naturlig ingång till det hippa gänget. Men så, på hösten 1983, öppnades en portal in till ett nytt universum. Buskarna runt skolgården förvandlades till planeten Dagobahs snårskog. Martin till Luke Skywalker, Pirre till Han Solo och så behövdes det en Leia, och det blev jag.

Jag hade ingen aning om vem Leia var, men jag förstod att det var en stor ära att tilldelas rollen och gjorde mitt bästa för att fylla ut kostymen. Jag minns det som att vi med ens blev skolgårdens mittpunkt, än i dag blir nästan fånigt rakryggad av minnet. Hemma hos Martin fick jag leka med Stjärnornas krig-figurerna och, om vi hade tur, fingra på hans storebrors Den tusenåriga falken-rymdskepp. Själva filmerna fortsatte att vara ett mysterium, vi hade ingen video förrän i mellanstadiet.

Till slut fick jag och mina småsyskon, som ett slags kompromiss, ett begagnat kassettband med den första filmen av mamma. Vi insöp allt – även det faktum att Lukes pappa var en gäddariddare. Att Hans-Olofs kompis hette Tuggback var inte uppseendeväckande förrän vi långt senare förstod att han egentligen hette Chewbacca.

Carrie Fisher.

Det har gått över 30 år sedan dess, Carrie Fisher har skymtat förbi i filmer som ”När Harry mötte Sally” och ”Scream 3” men framförallt i rubriker som gäller hennes vikt och hennes narkotikamissbruk. Och jag känner ett starkt behov av att återupprätta min barndomshjälte. Hon som stod på barrikaderna med sitt lasergevär och sitt välsmorda munläder i en filmtrilogi där de tre andra kvinnorna sammanlagt kommer till tals i en minut.

Men ironiskt nog är det inte för detta som Carrie Fishers Leia har kommit att bli ikonisk, utan för sin kanelbullefrisyr och för den guldbikini hon bär när hon är fånge hos Jabba the Hutt. Bikinin var i metall och följde inte med när man rörde sig, så rekvisitören fick hålla koll på att brösten inte trillade ut. Redan 1983 sa Carrie Fisher i Rolling Stone Magazine: ”Låt oss inte glömma bort att filmerna framförallt är pojkfantasier och att ett sätt att göra Leia mer feminin är att ta av henne kläderna.” Samtidigt var hon nu i veckan, i Wall Street Journal, snabb med att försvara klädseln efter att en pappa krävt att Leiafigurer i bikini inte längre borde säljas. ”Säg till ditt barn att en jättelik snigel fångade mig och tvingade mig att ha på mig den där fåniga klädseln, men sedan dödade jag honom för att jag inte gillade den. Och tog av mig den. Backstage.”

Frisyren hyser hon ett mer helhjärtat hat till och konstaterar att den har gått i pension och inte kommer att dyka upp i den nya filmen. Den tog två timmar att få flätorna på plats vid öronen, Carrie Fisher var tvungen att komma till inspelningen redan klockan fem på morgonen.

Filmseriens skapare, George Lucas, säger sig ha inspirerats av frisyrer som revolutionära kvinnor bar i Mexiko i början av förra seklet. Men några sådana tycks vid närmare undersökning svåra att finna. Istället är en teori att han fick idén vid ett besök på Madrids arkeologiska museum efter att ha lagt ögonen på en medeltida byst som har en liknande frisyr. Håruppsättningen är också snarlik den som bars av hopi-folket i nordöstra Arizona och kanske ännu mer 1920-talets ”hörlursfrisyr” – ett sätt för kvinnor att efterhärma boben utan att klippa sig.

I ett underhållande Youtubeklipp kan man se Hollywoodikonen Debbie Reynolds driva med Leias frisyr. Hon konstaterar att hon själv hade en ”fånig knut” i nacken när hon spelade in ”Singin’ in the rain” och att hon varnat Carrie Fisher för att utsätta sig för något liknande, men aldrig räknat med dubbla knutar i öronhöjd.

Det är inte en slump att Reynolds drev med just Fisher – det är nämligen hennes dotter. Debbie Reynolds och croonersångaren Eddie Fisher var 50-talets Kim och Kanye, Carrie gjorde sitt första tv-framträdande bara några timmar gammal. Några år senare övergav fadCarrie Fisher i en ikonisk bild.ern familjen för Elizabeth Taylor, som tidigare varit nära vän med Reynolds. I sin självbiografi ”Wishful drinking” skildrar Carrie Fisher pappans svek, men också moderns världsfrånvända Hollywoodliv. ”När jag var i 20-årsåldern började min mor bli orolig över mitt ökade drogmissbruk. Hon gjorde därför vad varje bekymrad förälder gör. Hon ringde Cary Grant.”

Boken är full av brutal galghumor som Fisher lyckas balansera så att den inte blir för raljant, samtidigt som hon inte heller framstår som ett offer. Den kvinna som jag med min ljussabel gett mig ut för att upprätta, tycks i själva verket klara sig bra på egen hand. Humorn är ett effektivt skydd mot en hård och rätt ensam värld. Samtidigt kan Carrie Fisher med hjälp av den komma undan med brutal ärlighet. George Lucas, Steven Spielberg och Harrison Ford skrattar, men ser skräckslagna ut, när hon i samband med olika prisutdelningar ska presentera dem. Lucas hälsar hon genom att berätta att han inte lät henne ha bh under sina klänningar med motiveringen att det inte finns underkläder i rymden.

På samma sätt förvandlar hon varje intervju inför den nya filmen till stor underhållning. Hon hånglar upp ett fan som vill ta en selfie och brottar ner en programledare efter att han bett henne signera hans skor.

Man måste gå till intervjuer gjorda långt tidigare för att skymta allvaret. Som när hon berättar att hon under hela sin karriär har tyckt att det varit smärtsamt att behöva bli godkänd och granskad av en regissör. Och när hon säger att hon alltid har haft svårt att träffa män för att hon inte velat ge dem anekdoten att ha legat med prinsessan Leia.

Just nu är det där borttvättat, hon skämtar glatt om att hon som kvinna i Hollywood över 50 inte skulle drömma om att tacka nej till att vara med i den nya filmen, även om det hade inneburit att hon skulle spela bullbakande mormor med grå hårknutar över öronen: ”George Lucas är en sadist. Men som varje utnyttjat barn som tvingats bära en metallbikini och med risk för sitt eget liv kedjats fast vid en gigantiskt snigel, kommer jag bara tillbaka efter mer.”

”Star wars: The force awakens” är den sjunde Star wars-filmen. Den utspelar sig 30 år efter ”Jedins återkomst” från 1983. Carrie Fisher, Harrison Ford och Mark Hamill repriserar sina roller. Filmen är regisserad av JJ Abrams och har premiär onsdagen den 16 december.