» » » Kroppslig ohälsa vanlig hos personer med psykisk funktionsnedsättning

Kroppslig ohälsa vanlig hos personer med psykisk funktionsnedsättning

Kategori På Gång | 0

Många personer med psykisk funktionsnedsättning saknar sysselsättning eller arbete. De har problem ensamhet, relationer och att klara sin ekonomi. Utöver detta har de bekymmer med sin kroppsliga hälsa och tandhälsa. Det visar den inventering som Jönköpings kommun genomförde 2015 tillsammans med psykiatriska kliniken.

Ulf Rogberg och Thomas Teike har gjort en inventering av personer med psykisk funktionsnedsättning bosatta i Jönköpings kommun.
Ulf Rogberg och Thomas Teike har gjort en inventering av personer med psykisk funktionsnedsättning bosatta i Jönköpings kommun.

Inventeringen gjordes med hjälp av en webbenkät, framtagen av Socialstyrelsen, som skickades ut till personal som arbetar med personer med psykiskt funktionsnedsättning inom kommunen och regionen. 1012 unika individer inventerades. Alla har en psykisk funktionsnedsättning och har insatser från antingen kommun eller regionen eller från båda.

Ulf Rogberg på psykiatriska kliniken och Thomas Teike, på socialtjänsten i Jönköpings kommun har sammanställt inventeringen. De berättar att inventeringar av personer med psykiska funktionsnedsättningar har en lång historia. Redan på 1800-talet inventerades ”mentalsjuka personer”. Sedan 1996 har inventeringarna genomförts vart femte år i samarbete mellan psykiatriska kliniken och kommunen. 2015 gjordes inventeringen även i övriga kommuner i
länet under samma tid och med samma metod och frågeformulär.

Behov och problem

Inventeringen visar att den största gruppen av personer med psykisk funktionsnedsättning är mellan 30 och 64 år och 82 % är födda i Sverige. 70 % av målgruppen bor ensamma. Det är nästan dubbelt så många jämfört med kommunens övriga befolkning. Nästan hälften saknar arbete eller
sysselsättning och två tredjedelar har sin försörjning i form av sjuk- och aktivitetsersättning (före detta förtidspension).

När det gäller livsområden har personalen fått skatta de svårigheter målgruppen har att utföra olika former av aktiviteter. Att skaffa och behålla arbete, hantera ekonomi, upprätta formella relationer, städa, tvätta och lösa vardagsproblem är de livsområden där målgruppen har störst problem. För att lösa vardagsproblem får ungefär en tredjedel stöd från anhöriga. Anhöriga hjälper också till med familje- och andra relationer samt med att handla mat och hantera ekonomin. Nästan 20 % skulle behöva ytterligare eller förändrad insats när det gäller att delta i sysselsättning, enligt
personalen.

Sviktande hälsa

När det gäller hälsan hos personer med psykisk funktionsnedsättning har mer än hälften en kroppslig sjukdom.

– Det kan röra sig om hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt, diabetes 2 och KOL, berättar Ulf och Thomas.

Problem med tandhälsa finns, men här har så många som 46 % svarat att de inte känner till om problem finns vilket måste följas upp menar Ulf och Thomas. Det gäller även frågan om personen genomgått en allmän hälsoundersökning vilket inte heller är känt hos personalen.

Samordnad individuell plan saknas

På frågan om personen har en aktuell samordnad individuell plan (SIP) har endast en av tio en sådan i Jönköpings kommun, jämfört med en av fyra i övriga länet. Ulf och Thomas förklarar dessa siffror med att gemensam vårdplanering mellan huvudmännen redan var rutin när SIP kom 2010 och att denna används fortfarande. Men de menar att detta är ett område man bör se över och
förbättra för att få ett helhetsperspektiv över den psykiatriska vården.

Självskadeproblematik

Jönköpings kommun och psykiatriska kliniken valde att ha med en tilläggsfråga som de andra kommunerna i länet inte hade med. Frågan var om personen har en samtidig allvarlig självskadeproblematik. Definitionen av självskadeproblematik var ”tillfoga den egna kroppen skada avsiktligt vid minst ett tillfälle det senaste året, t.ex. genom att sticka, skära, rispa, bränna, svälja föremål eller slå sig själv. Självskadebeteendet ska inte enbart bestå av droger, ätstörningar eller
sexuellt utagerande”.

62 personer (av 1012) svarade ja på denna fråga. Majoriteten av personerna med självskadeproblematik var kvinnor i åldersgruppen 30-64 år. 90 % av dessa har de senaste 12 månaderna haft kontakt med både socialtjänsten och psykiatrin. Gruppen har många stora svårigheter när det gäller aktiviteter. De aktiviteter som markant skiljer denna grupp från övriga är att de med självskadeproblematik har större svårigheter att sköta medicin, handla mat, upprätthålla
familjerelationer och att använda offentliga transporter.

Hur går vi vidare?

Att förbättra den kroppsliga hälsan och tandhälsan är ett viktigt område att arbeta vidare med, menar Ulf och Thomas. Kommunen har med hjälp av en ekonomisk satsning på äldre tillsatt två projektledare (på 50%) som ska arbeta med hälsa hos äldre personer med psykiska
funktionsnedsättningar. Även inom regionen pågår projekt som ska förbättra livsstilen hos målgruppen.

Anhöriga och närstående gör angelägna insatser och betyder mycket för denna målgrupp. Det är därför betydelsefullt att fortsätta att utveckla ett målmedvetet anhörigstöd.

När det gäller att öka användningen av SIP pågår en uppföljning under 2016.

Att öka kunskapen om personer med psykiska funktionsnedsättningar i kombination med samtidig allvarlig självskadeproblematik är av stort intresse. Kan det finnas olika grupperingar inom självskadeproblematik? Hur möter man upp dessa? Ulf och Thomas ser att intervjuer med målgruppen skulle kunna vara ett steg för att öka kunskapen.

Sammantaget har inventeringen gett ett bra underlag för fortsatt arbete i kommunen, regionen och för de samverkansgrupper som finns i kommunen.

– Samhället och förutsättningarna förändras hela tiden, men det tar tid att ställa om organisationer. Genom regelbundna inventeringar kan vi följa grupper och bygga verksamheter som passar
målgruppen, säger Ulf och Thomas.

Publicerad: 2016-06-20 11.47