» » » Anhörig: ”Jag orkar inte vara stöd åt min deprimerade väninna…”

Anhörig: ”Jag orkar inte vara stöd åt min deprimerade väninna…”

Kategori Anhörig | 0

Hon är orolig för sin väninna som är deprimerad, och vill gärna hjälpa henne. Men hon har svårt att orka med umgänget på grund av väninnans dystra syn på livet och attityd mot andra människor. Vad kan hon göra? Psykologen Liria Ortiz ger råd.

Fråga: Jag skulle behöva tips på hur jag ska hantera en situation som uppstått i en vänskapsrelation, det gäller en vän till mig som är deprimerad. Hon har påbörjat antidepressiv medicinering och det verkar också som om hon går i något slags terapi, vilket så klart är jättebra. Än så länge kan dock i alla fall inte jag se någon större förändring vad det gäller hennes mående och det verkar inte som att hon gör det heller.

Mitt problem är hur hennes minst sagt dystra inställning till livet och hennes attityd gentemot människor i allmänhet gör det svårt för mig att umgås med henne. Vi har inte känt varandra jättelänge, ett par år, och under hela den tiden har hon haft en ganska vass utstrålning, rå humor och cynisk inställning till mycket. Det har så klart inte känts jättekul, men jag har liksom ”svalt” det för att jag kan se hennes stora hjärta och fina sidor som också finns där bredvid de lite mörkare. Till saken hör att jag ofta agerar som stöd och samtalspartner till flera av mina vänner när de mår dåligt och det brukar inte vara ett problem för mig. Hennes bristande välmående och hårda, och ibland till och med omogna, inställning till livet har lett till att jag hör av mig alltmer sällan. Helt enkelt för att jag inte orkar med att själv dras ned i hennes mörker.

Vi bor väldigt nära varandra, vilket gör att det känns ännu märkligare att jag inte hör av mig så ofta. Men jag går själv i terapi av olika anledningar och mår bättre nu än vad jag har gjort på länge. Det vill jag hålla fast vid, och det blir svårare när jag umgås med henne. Hon har på senaste tiden dessutom börjat bli spydig och vass även mot mig, och visar tydligt när hon blir irriterad på mig. Det tycker jag inte är okej och hade det varit en annan av mina kompisar så hade jag sagt ifrån.

Jag är verkligen orolig för henne för jag tror att hon mår (ännu) sämre än vad hon faktiskt visar och det gör mig både stressad och rädd. Jag känner att jag borde finnas där för henne och orkar inte det, vilket gör att jag känner mig som världens absolut sämsta vän. Men jag pallar det bara inte när det sker på bekostnad av mitt eget välmående. Vad ska jag göra? Väldigt tacksam för svar.

Orolig och trött vän

Svar: Tack för ditt angelägna brev. Du berättar om hur viktigt det kan kännas att stanna kvar och ge stöd till en nära person som har fått psykiska problem. Och hur svårt det också kan vara. Ett dilemma som jag är övertygad om att väldigt många känner igen sig i.

För det är så att en vän eller anhörig som är akut psykiskt sjuk kan vara gans­ka besvärlig att möta och ha omkring sig. Jag tror att det är viktigt att vi är ärliga med detta inför oss själva, och förhåller oss utifrån det. Din väninna är deprimerad, och vi vet från studier att ungefär hälften av alla deprimerade personer har irritation och ilska, och ibland starka känsloutbrott, som symtom – utöver nedstämdheten och oron. Depression är inte bara en normal grundstämning sänkt i botten, som vid sorg eller besvikelser, utan medför även en tillfällig förändring i sättet att vara och bete sig. Det är mycket troligt att din väninnas ”stora hjärta och fina sidor” kommer att återkomma så snart hennes depression börjar lätta.

Du är en lojal vän och jag anser att du gör helt rätt som värnar om ditt eget mående. I synnerhet som du själv är ganska skör nu. Din väninna verkar också vara väl omhändertagen av hälso- och sjukvården. Hon går i någon form av terapi, och är läkemedelsbehandlad. Vilket ofta är det behandlingsupplägg som är optimalt vid en depression. Att du inte ännu sett ”någon större förändring” kan kanske förklaras av att effekterna av behandling vid depression, både av psykoterapi och läkemedel, dröjer ett tag.

Du skrev: ”Men jag pallar det bara inte när det sker på bekostnad av mitt eget välmående. Vad ska jag göra?” Vad kan vara rimligt och lämpligt för dig att göra? Du vill ju hjälpa din väninna, som otvivelaktigt har det svårt, samtidigt som du vill ta hand om dig själv. Mitt första råd till dig är att sluta att vara ”samtalspartner” till din väninna, eller i varje fall att undvika det så långt det går. Sätt gränser och säg till när hon beter sig illa mot dig. Att må dåligt är inte en ursäkt för att behandla andra hur som helst. Om det går, prata med henne om att hon kanske känner sig lite övergiven och ensam nu när du mår bättre. Det viktigaste är att du hittar din egen balans mellan att vilja hjälpa henne och ta hand om dig själv.

Det finns en hel del annat du kan göra för att hjälpa henne i den mån du orkar och vill, som inte bara handlar om att lyssna. Det handlar om att göra saker tillsammans. Varför och med vilket syfte? Inom behandling av depression finns en allt mer ökad uppmärksamhet på livsstilens betydelse, både för att få en bättre livskvalitet under en pågående depression och för att behandla och förebygga depression.

Det finns en hel del din väninna kan göra som självhjälp för att hon ska må bättre, och mitt råd är att du hjälper henne att både komma i gång med detta och vidmakthålla det. Det handlar till exempel om att trots det motstånd som depression bidrar till ändå röra på sig, vara utomhus, och om att ge plats för saker som man brukar tycka om att göra, trots att lusten att göra det inte infinner sig spontant. Det här förhållningssättet kallas för beteendeaktivering och är i dag en mycket framgångsrik behandling vid depression.

Så här är teorin bakom behandlingen, som i mycket är en strategi för självhjälp: Karakteristiskt för depression är initiativlöshet, trötthet och tankar om att livet är trist och utan mening. Konsekvensen kan bli att man undviker att träffa vänner och slutar att göra saker som man tidigare roades av. Skälen är ofta tröttheten, men också negativa tankar som att ”jag blir bara till besvär” eller ”jag orkar inte med”. Undvikandet fungerar som en ond spiral. Det ger utrymme för ännu mer negativt grubblande, och livet blir mer eller mindre dränerat på positiva händelser.

Beteendeaktivering är att göra tvärtom, att välja att ha en aktiv hållning, och planera för och göra ”belönande” aktiviteter – även om man spontant känner ett motstånd. Detta utifrån kunskapen om att det inte går att vänta på att motivationen ska infinna sig, utan att man snarare ska bete sig utifrån hur man vill må. På beteendenivå handlar det om att börja ”tacka ja” igen, och återuppta sina intressen eller bara göra mer av det som man brukar tycka är kul.

Principerna för beteendeaktivering kan låta enkla, men det är förstås inte så lätt att göra saker som man inte spontant vill göra. Anledningen till detta är att belöningen inte alltid infinner sig direkt.

Det är här, tror jag, som du kommer in i bilden. Om du känner igen dig i det jag skriver, om din väninna har tydliga drag av undvikande, så kan det vara av stort värde att du hjälper henne att bryta sitt mönster av undvikande. Du vet kanske vad hon brukar tycka är roligt. Bjud in henne till att göra det. Erbjud dig att följa med. Föreslå annat, till exempel promenader. Fysisk aktivitet lindrar vid depression. Beteendeaktivering har två effekter, det ger bättre livskvalitet i stunden och på sikt minskar ofta de depressiva symtomen. Möjligen är det också så att det är lättare för dig att träffa och umgås med din väninna på det här lite mer aktiva och utåtriktade sättet, i ett mer positivt sammanhang.

Du skriver att du tror att ”hon mår sämre än hon visar”. Här vill jag berätta en sak för dig. Det är inte skadligt att prata om tankar på självmord med någon som har självmordstankar. Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv. Men mitt råd till dig är att när det dyker upp, lyssna bara helt kort och respektfullt och föreslå sedan din väninna att prata om detta med sin läkare. Hon kan även vända sig till självmordsupplysningen.se som är en webbplats för personer som har självmordstankar.

Liria

Källa: DN Livsstil >>